natt, och vi alla sutto och läste omkring bordet, infann han sig i salongen, tog plats i en soffa och rökade sig i sömn. Straxt derpå steg madame upp och lemnade rummet, men på tå och så tyst, att hon ej kunde väckt den mest lättsölde. Icke desto mindre öppnade mr Alexander ögonen och var märkvärdigt vaken på ett ögonblick. — Eh bien, sade han hastigt. — Hvar är min statistik? Den låg hopviken och färdig på bordet bredvid min bok. Han tog arken ifrån mig, utan ett ord — kastade en blick på första sidan — stoppade dem i sin rymliga ficka — fyllde äter sin pipa och rökade tyst några minuter. Sedan steg han hastigt upp och tände sitt ljus. — Hm! sade han, då han gick förbi min stol. — Nu förstår jag förbättringen i min brors aritmetik! God natt, markatta! XX KAP. En buketts öde, De tre veckorna utsträcktes till en månad, och ännu visade sig ingen kusin Charles. Vi sågo honom icke ens om Söndagarne, såsom under våren; ty vi brukade nu ötvervara den andra i stället för den första gudstjensten i Chålons, och mr Charles spelade aldrig utan om förmiddagen. Den behagliga svalkan på hemresan var det anförda skälet; men, då förändringen icke gjordes förrän sedan mr Charles besök började upphöra, misstänkte jag, att man sökte undvika hvarandra å ömse sidor. Men, om kusin Charles stannade borta, voro mr Hamels!