Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 augusti 1869, sida 1

helst! Men der är en vigtig punkt, som du ännu icke sagt mig någonting om. — Och det är? ... — Har mr Hamel någonsin sagt någonting bestämdt till dig? — Aldrig, mademoiselle, och likväl ... — Och likväl vet du, att han älskar dig — är det så? O, petite! petite! det värsta återstår! Vi sutto och talade derom en läng stund, oca Marguerite utgöt bela sitt hjerta för mig. Ack! hvilket enkelt och älskande hjerta det var, och hvilken idealisk dröm lifvet var för henne! Då vi slutligen uppstego från våra platser, lutade sig solen redan mot vester, och skuggorna lågo långa på gräset. — Åh hå, liten, sade jag, dagen är nästan förbi, och vi ha ej läst någon engelska! — Jag är glad deröfver, hviskade hon, slutande sig närmare intill mig och läggande sin kind mot min. — Jag är mycket glad deröfver, mademoiselle. Jag känner. mig mycket lyckligare nu. Öoch jag är också glad, min älskling; ty jag tycker, att du och jag blifvit något fremmande för hvarandra, sedan . .. Hon afbröt min mening med en kyss. — Jag skall aldrig mer hafva några hemligheter för er, kära, goda mademoiselle! sade hon kärleksfullt. Och så gingo vi ned tillsammans, och förtroendet oss emellan var återstäldt. Mr Alexander hade hvarken mr Charles med sig, ej heller kom han sjelf tillbaka till middagen. Då han återvände, gick han direkte till sitt eget rum och stannade der tills sent på aftonen. Omkring klockan tio, då mr Delahaye sagt god