brefformulärer, idiotismer etc. stegra a betets värde. 50 Vi anse oss kunna tryggt anbesalla dett id verk såsom den yppersta af alla på sver niska utgifua engelska läroböcker åt all 3. dLem, som vilja förvärfva sig en grundli skännedom af samtidens vigtigaste tunge tmål, och i all synnerhet åt dem, som vilj asgöra det på egen hand. Och vi äro ö dl vertygade, att ingen skall ångra sig, at eshan ej låtit denna läroboks vidlyftighe -soch det deraf betingade högre priset af I skräcka sig från dess inköp. Den svensk Jutgifvaren har vid bearbetningen ådagalag insigter och urskiljning, som visa, att har varit sin uppgift fullt vuxen, och har der a före full rätt att hoppas på den språkstu ederande allmänhetens intresse för dett: Engelsk Grammatika och Elemen. tarbok för elementarundervisningen a Erland Herlen, adjunkt vid Karolinska , högre Elementarläroverket i Örebro. Örebro i Abr. Bohlin 1868. För elementarläroverken är denna grammatika, enligt hvad titeln och företalet sangifva, egentligen afsedd, och då de åsigter, som uttalats af ,Kommissionen för behandling af åtskilliga till språkundervisningen inom elementarläroverken hörande frågor följts af förf., är det temliIgen naturligt, att den skall i flera hänsseenden motsvara de anspråk, som kunna göras på en lärobok för dylika undervisningsanstalter. Emellertid synes den oss, äfven för detta ändamäl, temligen knapphändig, ehuru den är litet vidlyftigare ån Mays grammatika. Förf. ursäktar bristen på verslära. För vår del sakna vi då snarare anförandet af idiotismer, helst dylika äro at största betydelse i engelska språket, och den bristande bekantskapen med de mera allmänt förekommande i hög grad hindrar utländningen, ej blott att ledigt och begripligt tala detta tungomål, utan äfven att förstå svårare författare och i synnerhet dem, som meddela samtal. Riksrädet och fältmarskalken m. m. grefve Fredrik Axel von Fersens historiska skrifter. Utgifna af R. M. Klinckouström. Öfverste. Tredje delen. Stockholm, 1869. P. A. Norstedåt Söner, kongl. boktryckare. Denna tredje del af grefve Fersens cfterlemnade historiska skrifter har följande särskilta titel: ,, Större och mindre tilldragelser under konung Gustaf III:s regering. Upptecknade af fältmarskalken m. m. grefve Fredrik Axel von Fersen. Första afdelningend. Denna titel är i sanning ganska lämplig, då historieskrifvaren esomoftast lemnat rum för memoirupptecknaren. Grefve Fersen för läsaren bakom kulisserna och visar honom hvilka skröpligheter, som under det adertonde århundradets sednare hälft i vårt land liksom i de flesta andra europeiska länder dolde sig under yroyautåens imposanta emblemer. Vi se Gustaf III, ej blott uppträdande vid del vigtiga tillfällen, då omständigheternas kraf och stora syftemål väckte till lif och satte i verksamhet de ädlare krafter, som slumrade på hans mångskiftande själs djup, utan vi se honom äfven rörande sig i dagliga lifvet uti teaterkostym och med soltjäder i hand, i maskeraddrägt, vid medeltidsartade tornespel, eller fjeskande sör sköna grefvinnor och hoffröknar eller jollrande med unga hofmän, officerare och skägglösa pager. Det vekliga, njutningsystna, oroliga och för all ihärdig verkamhet obenägna skaplynnet hos den af nånga förgudade och — åtminstone mot lutet af sin regering af ännu flera afkydde konungen, framträder bjert på de aflor, som grefve Fersen upprullar. Stunom blifver den lysande monarken rent af öjlig genom sin fåfänga, sina fantastiska sj urmerier, sitt begär att skörda lagrar på mråden, som borde vara honom främnande, och sina barocka infall och plaer: Man känner sig böjd att djupt belaga, det denne furste, som ovedersäglien genom 1772 års revolution räddade verge ur ett djup af förnedring, från en ligarki, som på det ovärdigaste sätt kränk2 den enskilte medborgarens frioch rätgheter, och från ett skymfligt beroende f främmande makter, hvilket tycktes båda en nationella sjelfständighetens totala förist, ej skulle förstå att bättre utöfva den akt, han förvärfvat sig, att han skulle änna sig mera hemmastadd på scenen ch på maskeradbalen än i konseljen, och t han endast alltför ofta skulle visa sin cådespelarenatur på det politiska områet, i sällskapslifvet — ja, tillochmed i a na husliga förhållanden. lig Man kan anmärka, att grefve Fersen ot slutet af sitt lif blef Gustaf III:s för-tal arade motståndare, och att derföre hans evn ildring af denne konung är mindre tilloo; rlitlig. Men en framställning af en sålint arpsinnig och aktningsvärd samtida som sa) ersen är dock alltid af stor betydelse, m lst då den bär så bestämda kriterier af nning, som den ifrågavarande tecknindo! n. Dessutom hade Gustaf III på den bri l, hvarom här är fråga, icke förorättat slef rsen: på minsta sätt, utan tvärtom be-fpräå ött honom med all möjlig konsideration. bör rsen sjelf betraktade Sveriges ställning lan der frihetstidens sista period såsom ytder st olycklig och vädlig och önskade lis-yt, t en revolution sådan som den, hvilken sver nungen utförde 1772. samt unnmanggalso5 —1