— Kapriser — kapriser omigen! utropade onkel Alexander otåligt. — Svägerska, du talar som ett fruntimmer! Charles Gautier har aldrig i sitt lif haft en kaprig. Han är en redbar, rättfram yngling, och det vore väl, om ni hade förstånd att uppskatta honom, i — Uppskatta honom 1 sanning! upprepade madame. — Hans fördomar mot mr Uamel... — Fördöme pr Iamsel afbröt onkel Alexander. — dag önskar af hela mitt hjerta, att fan tagit honom, innan han kom hit! Marguerite rodnade af förtrytelse, och mr Delahaye lutade sig tillbaka i sin stol och hviftade med handen. — Bror Alexander, sade han med ett utseende af värdig förebråelse. — Ditt sätt att uttrycka dig är abelefvadt — tadelvärdt obelefvadt, både hvad beträffar föremålet för dina anmärkningar och närvaron af — hm! — det vackra könet. Ingen gentleman (mycket mindre en medlem at presterliga ståndet) kan förmodas, under hvilka omständigheter som helst, att komma till — hm! Jag är särad, bror Alexander. Jag är sårad. Bror Ålexander brummade endast och åt ärter med knisven. — Om, fortfor monsieur, betraktande honom hela tiden med högsta afsmak, — min brorson Charles verkligen hyser sådana fördomar och delar sådana känslor, som — som du tyckes underhålla, bror Alexander, vill jag Sndast tillägga, att ban är en ung iman med fälg mk och trög uppfattning, och att han gjorde bäst i att shuht Tsien tills — Lars Gud, bror Alexander! hva gör du?