Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 augusti 1869, sida 1

repade onkel Alexander, denna gång något högre. — Ah Ciel! hur skulle jag kunna förlara mr Charles Gautiers kapriser? svarade madame. — Det roar honom förmodigen att stanna hemma. En skugga öfverflög onkel Alexanders nanna, och han plockade vredgad på sina stålgrå mustacher, — Han är icke en karl som hyser ,kapriser, svägerska, sade han, — Det vet ni lika väl som jag. Emellertid vet ni kanske icke, att han red förbi dörren till detta samma hus i förrgår, och det till på köpet utan att ens se uppåt fönstren. Detta var ingen kapris. Han hade någon orsak för att undvika 988, och jag önskar veta hvad den orsaken är, Mr bDelahaye satte ifrån sig sitt glas orördt. — Red förbi huset! sade han förvånad, — Min brorson Charles — min måg in futuro! Bror Alexander, det är otroligt — otroligt! Jag kan icke tro det. — Tro det eller icke, hvilket du behagar, brummade onkel Alexander. — Jag såg honom sjelf, och mina ögon äro skarpare än de flestes. Monsieur drog ett långt andetag och såg mycket förvirrad ut; men madame bibehöll sin ställning af liknöjdhet. — Om, sade hon, — han ännu bebagar vara förargad öfver den der boken, kunna vi icke hjelpa dat, bror Alexander, och om han tror, att Marguerjte endadt år ansvarig inför honom, eller att hennes föräldrar skola låta leda sig af hans kapriser i valet af deras bekantskaper, har hap tagit betydligt misste om sin ställning i denna familj.