Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 augusti 1869, sida 2

(Införes på begäran.) Genom tillkännagifvanden i tidningarne finner insändaren att den ifrågasatta kapplöpningen blifver en verklighet. Vi hade hoppats, att Göteborgs invånare, och särdeles deras damer, skulle visat så mycken humanitet att här, såväl som i Stockholm, en dylik kapplöpning i brist af uppmuntran måst inställas. Kan verkligen en bildad person finna något nöje uti att se de arma hästarne så obarmhertigt ansträngas att understundom blod. flödar från deras näsborrar? Det ridderliga, som skall ligga i dessa öfningar, är en gåta för oss, ty att en ung löjtnant, som ej har annat attygöra än öfva sig i ridning, förmår sitta qvar i sadeln, (stundom sitter han dock i backen), eller att en hästegares aflönade jockey, eller en bondpojke skumpar fram på en fort löpande häst, kan väl ej (borde åtminstone ej) upptända någon synnerlig förtjusning och beundran i damernas bröst. Om ej dessa stora pris lockade en del officerare och hästegare att sätta såväl sina egna, som andras lif på spel, skulle sannerligen ej någon kappi — ning komma till stånd, Göteborgs damer bo4. Hminstone finna sig för goda att med sintill bidraga. CE Pris derLåt herrar jockeyer och drär i mot ett dylikt djurplågeri he, — Nav löpa, märka, men låt ej de staskaars hästkreaturen utsättas för deras brutalitee 7 Hästvän. — —