Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 augusti 1869, sida 2

2 —11.7..p111177t1 har ännu ej haft tillfälle att yttra sig, men der torde väl minsta belåtenheten förefinnas. — Posttidningen lägger sig, såsom bekant, icke i sådana der strider, och yttrar alltså ingenting efter valet, lika litet som bladet sagt något före detsamma. Slutresultatet lärer vara, att valet återgifver en ganska sann bild af hufvudstadens olika opinioner, och att det är ganska godt. i Iittrande om den s. k. Småskolan. Under rubriken tankar om primärundervisningen innehåller Mariestads Veckoblad ytterligare en uppsats, som vittnar lika mycket om sakkännedom som en sund och riktig uppfattning af det afhandlade ämnet. I en längre framställning rörande småbarnsskolan (äfven kallad: barnträdgården) och småskolan, mellan hvilka förf:u uppdrager en sann karaktersskillnad, yttrar han om den sednare följande, som torde vara att särdeles beakta med hänsyn till det om denna skolans afdelning fattade beslut vid det nyligen hållna folkskolläraremötet härstädes: Småskolan är en för den egentliga skolan, vare sig folkskolan — eller andra med folkskolan likställda elementarskolor — förberedande läroanstalt. Det är i småskolan som den redan i hemmet och småbarnsskolan inledda religiösa bildningen fortsättes; det är här som undervisningen i läsning, skrifning och räkning vidtager; det är här som åskådningstanke och tale-öfningarne just börja taga ut sin rätt. Här blir det således icke endast fråga om att leka, utan äfven att arbeta. Barnets sjelfverksamhet skall här så småningom tagas i anspråk, dess slumrande själskrafter så småningom väckas, vårdas, ledas. — Barnens ålder i småskolan varierar mellan 6 och 9 år. En som sig bör organiserad småskola är egentligen att betrakta såsom en lägre afdelning af den egentliga folkskolan, en förberedande klass, hvilken står i ett organiskt sammanhang med å ena sidan hemmet och småbarnsskolan, å andra sidan folkskolan eller de med henne samordnade läroinrättningarne. Dess berättigande, elwru af kortsyntheten eller den bristande pedagogiska erfarenheten någon gång bestridt ), är dock så tydligt och klart för hvarje något så när bevandrad skolman, att några ord derpå icke behöfva spillas. Vill man veta huru det står till med folkskoleväsendet inom en församling — då granske man dess småskolor, och konklusionerna äro alldeles påtagliga. Eller — man fråge den af ett hundratal lärjungar eller derutöfver omgifne folkskoleläraren, hvad som gör honom mesta bråket, största svårigheten, envisaste hindret i hans skolarbete, och man skall med visshet få till svar: bristen på en duglig småskoleafdelning, nödvändigheten att emottaga barn, de der icke genomgått någon rätt ordnad småskola, sammanblandningen af tör många afdelningar eller s. k. lexlag — allt ett oundvikligt ondt der man antingen icke förstår, eller icke vill, eller af ekonomiska skäl icke kan bringa till stånd en god, en verklig småskola.