Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1869, sida 1

ingar öfver det närvarande och det förlutna och gissningar rörande sramtiden. En afton, då jag på detta sätt vandrar framåt vägen, upphinnes jag af en herre till häst, som ropar mig vid namn och artigt tager af sig hatten, då jag ser upp. Det är mr Charles, som rider i riktningen af La Rochepöt. — God afton, mademoiselle! Ni har en enslig promenad för er? — Men en mycket angenäm. Kommer ni från Montrocher? — Jag — jag kommer från Meursault, svarar han något förlägen. Jag har ridit genom byn, men jag har icke helsat på våra vänner i afton. Ett ögonblicks tystnad uppstår, och mr Charles tyglar sin häst till ett långsamt skridt. — Jag var icke säker om att finna dem ensamma, tillägger han derpå, lekande med ridspöet. — Och — och jag var icke säker om att blifva välkommen. Finnande mig ännu tyst, hoppar han af bästen, lägger tyglarne öfver armen och går bredvid mig. — Mademoiselle, säger han med en upprörd röst, — säg mig, om jag har rätt! Är — är mr IIamel der? — Jag vet verkligen icke. Han var icke der, då jag gick hemifrån. — Förlåt mig att jag frågar; men hvarföre promenerar ni då ensam? Hvarföre är icke Marguerite med er? Jag ville ogerna säga honom, att de väntade mr Hamel, men han tolkade ögonblickligen min tvekan. — Nog, sade han otåligt. — Ni behöfver ej göra er besvär att skapa den ovälkomna sanningen. Jag är glad att jag