Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 augusti 1869, sida 2

JDm Fusste tTiH1unÅ Iektor B. en hogre ära än den, att hafva motverkat nästan alla de framsteg i sednare tider, som ländt värt samhälle till gagn och heder. Det är i sanning ett bedröfligt kämpande mot strömmen, en kamp, som blir ännu sorgligare, när dess sista tillflygt blir — smädeskrifveriet. Telegrasen har i dag bragt oss underrättelsen om det i går i hufvudstaden tö rättade riksdagsmannavalet, hvilket varit följt äfven i landsorten med mer än vanligt intresse. De flesta af de personer, hvarom valstriden der kämpats, hafva nemligen varit för landet kända, till följd af deras offentliga verksamhet. Rörande 5 å 6 af de nu valde har ingen ovisshet om utgången kunnat förefinnas, emedan de varit uppställda på alla, eller de flesta af de listor, som blifvit på olika möten uppgjorda, hvilket visar, dels att partierna icke stå så skarpt emot hvarandra, dels att eftergifter blifvit gjorda för personligheterna, med mindre hänsyn till deras åsigter eller partiställning. Dessa personer voro: hrr Adlersparre, L. J. Hierta, friherrarne Gripenstedt och Liljencranta, hr Dufva samt hr Hedin. Rörande de öfriga skulle rösterna, efter hvad man kunde inse, blifva mycket. delade mellan kandidaterna för den 8. k. nyliberala riktningen och kandidaterna för börsen och embetsmännen. Utgången har visat, att ingendera af dessa sidor vunnit absolut seger. Har den ena sidan fått in hrr Nordenschöld och Mankell, så har den andra fått in hrr frih. Fock och Kinmanson. Har den ena sidan förlorat hr Lindhagen, så har den andra förlorat hr Keijser. Mellan rektorerna Leffler och Staaff är ingen politisk skiljaktighet. I stället för hr Svanberg har börsens lista segrat med hr Lindberg. Hr Svanbergs uteslutande lärer väl ha berott på hans anhänglighet till landtmannapartiet, mot hvilket parti en afgjord motvilja yppat sig från flera håll inom hufvudstaden, en sak, som torde utgöra en nyttig varning för en och annan af de nu valde, hvilka haft sina hemliga försänkningar inom samma parti. Att hr Sjöberg, som intagit en framstående plats inom andra kammaren, såsom utmärkt debattör, uppgörare af förslaget till kammarens arbetsordning och ledamot i komitåen för dess kansli, m. m., blifvit utesluten, har varit en öfverraskning. Någon förklaring härtill känna vi ej, om icke något skäl kunnat ligga i hr Sjöbergs nära förbindelse till hr Svanberg. Såsom valet utfallit, har hufvudstaden emellertid försett riksdagen med flera mycket framstående personligheter, deraf flera talare af första ordningen. vi tro alltså, såvidt vi kunna döma, att detta f val kommer att göra ett godt intryck i det öfriga landet. Andra tider. I ,,Öst. Corresp. läses berättelser om ett besök på Skärgårdseskadern den 16 Juli, derur vi återgifva följande: Författaren at denna skizz, som i yngre åren deltog såsom sjökadett i en tre månaders örlogsexpedition i Östersjön, erinrar sig ännu ganska lifligt den ton, som var den rådande inom skeppsbord. Efter vår tids sätt att döma, skulle man med allt skäl kunna säga att den i högsta grad var rå; efter den tidens åter var den deremotendast sjömannamessig, d. v. s. blind lydnad öfverallt, man efter man, uppifrån och nedåt, en lydG nad, som ytterst daggen höll i drakonisk respekt. Många alltför öfvertygande detaljer skulle härom vi ur minnet kunna andraga. Befälet utgjordes af små tyranner af ganska utpreglad egenskap; underlydande i den mån graderna aftogo, diminutiver deraf; besättningen lefvande maskiner, förtryckta slafvar. Redan konung Oskar bröt denna från fordna tider stereotyperade barbarism. IHans menniskovänliga och ädla hjerta förnekade sig aldrig, Den trollformel, som han härvid begagnade, var helt enkelt en ordres. Ordren anbefallde befälhafvarne för hvarje sjelfständigt skepps-kommando, att månadtligen afgifva en rapport icke blott om sjukdomstillståndet ombord, utan jemväl om öfriga förhållanden, såsom om disciplinen, förekommande brott, försummelser och straff, med det tillägg, att han skulle med förkärlek och glädje bemärka, ju färre både de ena och andra voro. Den allmänna kontrollerande belysning skeppslifvet ombord dergenom underkastades, omgestaltade småningom äfren förhållandena. Tidens humanare och medborsalkre riktning har fulländat omgestaltningen 1 eraf. I minnet likväl af huru det sig fordom förhöll, ar det i högsta grad tillfredsställande och glädande att se huru annorlunda det nu var. y )— — — — Otperallt, hvart vi kommo, uttryckte sig hos be; ättningen en otvetydig belåtenhet och ett friskt l innes öppna och lyckliga sjelftillit. Man var glad ch nöjd, man sjöng och skrattade. Befälet umicks och samtalade, utan sörmanskapets stela sa engskillnad, tvertom på ett hjertligt och kamrat-so ikt sätt. Tydligt var att det fanns ömsesidig akt-li ing, grundad på förtroende och tillgifvenhet omord. Bandet emellan befälet och besättningen v ar synbart knutet icke blott af den härdhändtasg ch blinda lydnaden, utan af en sannare och menskigare uppfattning af de ömsesidiga förlällanden! te mellan män, hvilka, ehuruväl de intogo olika)Jb — ä ag, mera otåligt än som var riktigt öfvernsstämmande med mitt älskvärda sinne-d ag. — Jag skall med nöje göra det för