den 29 Juli varit i Krakau och sjelf led en undersökning af det dervarande karme literklostret. Hela klostrets arkiv sam priorinnans korrespondens blefvo tagna beslag; alla celler, begrafningsplatser, käl lIare och andra lokaler ha på det noggran naste blifvit undersökta. Vid förhöret lä rer priorinnan yttrat, det hon med de inspärrade, , vanvettiga nunnan handla efter föreskrift i.ån ordensgeneralen i Rom Från Prag, Katlenberg och Lemberg med delas i tidningarne berättelser om liknan de ,klosterhistorier som i Krakau, i de man uppfriskar alla möjliga rykten on försvunna eller afdagatagna nunnor, sam om förbrytelser, som skulle blifvit begång na i klostren, o. s. v. Många af dessa be rättelser synas dock vara uppdiktade elle; ötverdrifna; åtminstone ha de hittills före tagna undersökningarne ej ledt till någo resultatFRANKRIKE. Ehuru man icke ännu känner någonting bestämdt om förhandlingarne mellan medlemmarne af venstern i lagstiftande församlingen, antages det dock för sannolikt, att det radikala partiet skall under Gambettas ledning utsöndra sig från den öfriga venstern och bilda ett sjelfständigt parti, hvilket icke skall låta binda sig af den gamla oppositionella majoritetens traditioner. Det är den af oss förut omtalade skrifvelsen från Gambetta till valmännen i hufvudstadens första valkrets, som gifvit anledning till denna upplösning af partict, eller rättare: till utsöndring af de radikala elementerna. Gambetta har i sitt manifest skarpt framhållit, att det måste finnas en venster, som kan uppträda med enighet och eftertryck, och icke en venster, sådan som den nuvarande, hvilken ej kan komma öfverens om det aldra ringaste, utan är dömd till en jemmerlig verksamhet. Gambettas — och den blifvande radikala vensterns program — är en ytterligare utveckling af 1789 års revolution. Om Frankrike icke skall förnedra sig sjelft, — tillropar han sina välmän — om det icke vill gå till mötes sin sociala död, bör det bringa den franska revolutionen till slut. Detta är vårt århundrades och specielt den nuvarande generationens uppgift. Iundradeärsdagen efter revolutionen är 1789 får icke komma, utan att folket kommit i besittning af det arf, som det beröfvades den 18 Brumaire. Endast under detta vilkor kan vårt århundrade taga ett lyckligt slut.sf Enligt ett kejserligt dekret ha ordföranden i statsrådet, Chasseloup-Laubat, samt ministrarne Forcade och Duvergier blifvit uppdragna att å regeringens vägaar i senaten försvara förslaget till senatsconsulta. Det påstås, att prins Napoleon skall deltaga i debatten om detta förslag. Man tror, att den utaf senaten tillsatta kommission af 10 medlemmar, som först skall handlägga frågan om senatsconsulan, redan före den 9 dennes kan inkomna med sitt utlåtande, så att diskussionen deröfver kan i senaten börjas dagen lerester. Constitutionnel antager, att det amnetidekret, som omtalats, skall komma att )romulgeras nå Nanpoleonsdagen.