Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1869, sida 3

Medan hittills ett högst betydligt antal embets män haft säte såsom ledamöter vid riksdagen, ha: deremot handelsståndet relatift derstädes varit myc ket fåtaligt representeradt. Emellertid är det et faktum, att de flesta embetsmän, till följd af sir samhällsställning, äre beroende dels i afseende på befordran af regeringen, dels i afseende på lönens belopp af representationen. Häraf synes det ins vara klart, att de icke böra genom sitt antal få ett allt för stort eller öfvervägande intlytande på riksdagens beslut, ehuru det väl erkännes, att de till ett visst begränsadt antal böra i riksförsamlingen vara representerade, för att der genom sin erfarenhet och sakkännedom i juridiska och administrativa frågor, i undervisningsväsendet m. m., kunna meddela råd och upplysningar, äfvensom praktiska förslag till en tidsenlig utveckling och ett önskvärdt framåtskridande. Följden deraf, att embetsmannainflytandet varit allt för öfvervägande i den nya representationen, har blifvit, att en mängd nyttiga, af behofvet påkallade och af hela folket ifrigt önskade reformer ännu icke blifvit genomförda. Ins. vill i detta afseende endast påpeka den allmänt erkända nödvändigheten af att, för de utomordentligt dryga skatternas förminskning, en stor del embeten kunna och böra indragas, att, för lagskipningens skyndsammare gång, i hvarje härad ting bör hållas åtminstone en gång i hvarje månad samt papperslösen ega rum senast 14 dagar efter hvarje tings slut, samt att utsökningsoch utmätningslagarne underkastas en sådan förändring, att en gäldenär, der fråga är om ett mindre belopp, ej, såsom nu, stundom måste i lagsökningskostnader betala ungefär lika så mycket som den summa, för hvilken ban blifvit lagsökt. Hittills hafva dessa för nationen så vigtiga frågor blifvit diskuterade utan något resultat, och det hela har upplöst sig i tomma, om ock emellanåt ganska vackra fraser och fromma önskningar. I det ins. är öfvertygad, att denna sakernas ställning eller stillastående härrörer från embetsmännens öfvervägande inflytande, tror han tillika, det en motvigt emot detta inflytande närmast är att finna uti enighet och sammanhållning inom Sveriges handelsstånd vid de instundande valen. Nämnde stånd är kanske mera oberoende än något annat, det är dessutom en mellanlänk emellan landets producerande och konsumerande innevänare d. v. s. det kommer beständigt i beröring med alla klasser af befolkningen, såväl i städerna som å landet, samt kan till följe deraf utöfva ett vetydligt inflytande på valens gång, hvartill alla handlande så mycket mera böra finna sig uppmanade, som de i städerna i allmänhet bära den störta skattebördan. Ins. föreslår derföre och tager sig friheten på let varmaste uppmana Sveriges alla herrar handande, att icke såsom hittills till en stor del mdandraga sig val till riksdagsmän, utan tvärtom, ler förmåga och fosterländskt intresse finnas, ställa ig såsom kandidater, eller af all makt befrämja al af sådane personer, som de med säkerhet kunna antaga vilja verka och rösta för tidsenliga eformer i samma liberala riktning. Dertill fordras blott, att handelsståndet genomränges af den allmän-anda, den , public spirit, om, enligt historiens vittnesbörd, så ofta har idagalagt sin makt, att till trots för alla fördomar ch egoistiska intressen kunna sätta äfven det tröaste statsmaskineri i gång i den riktning, en uppyst folkanda det önskar och fordrar. Ins. skulle blifva de landsortstidningar mycken acksamhet skyldig, hvilka behagade i sina spalter ntaga ofvanstående upprop. Riksdagsman.