Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 augusti 1869, sida 2

IHmÅTKCH al OY. TOZn. Då nåde nan den 20 Juli fått en stor hval i land och, då ångfartyget , Nordstjernen några daIgar derefter gick från Wardö, varseblef sman att F. åter kom och inbogserade en shval. Göteborg den 3 Augusti. Den engelska tidningen , Daily Nevs har en ,tillfällig korrespondent i Paris, ssom städse visat sig vara mycket väl insvvigd i de politiska förhållandena. Denne korrespondent, utaf hvilken vi nyligen meddelat en intressant karakteristik af den rådande stämningen i Frankrike, med anledning af den nya vänning sakerna der tagit, yttrar i ett sednare bref bland annat: . Jag har sagt det längesedan, och jag upprepar nu med större bestämdhet än någonsin: intet krig är möjligt. Först och främst, emedan ingen annan makt vill dertill bereda någon förevänning, samt för det andra, emedan franska nationen icke vill följa den herrskare, som skulle försöka bringa upp ett krig. Detta blir med hvarje dag deras öfvertygelse, som bedöma Frankrike opartiskt, hvilket ej hindrar, att ju i kejsarens omgifning kunna finnas åtskilliga personer, som äro inskränkta, bigotta och okunniga nog, att vilja hos Napoleon väcka en åtrå efter krig. Att Tyskland skall ordna sig till ett Tyskland, icke såsom en prussifierad komplex, utan såsom en tysk helhet, är odisputabelt; men dermed har ingen något att skaffa, och detta inser och känner franska folket, och Frankrike skall icke gå in på att utgjuta sitt blod för att förhindra fullbordandet af en sak, som icke kan förekommas. Till denna märkliga förändring i det franska tänkesättet, bar, såsom vi redan trott oss kunna säga och hvilket nu anföres från flera håll, fredsligan i Paris väsentligen bidragit. Så yttrar samme korrespondent till ,,Daily Nevs i ett föregående bref, efter det han berättat huru, vid ligans sednaste möte Michel Chevaliers fredstal helsades med allmän enthusiasm, följande: , För hvar och en som känner Frankrike, med alla dess traditioner och fördomar, är det otroligt att erfara hvilken förändring som inträdt, och jag ville råda hvarje engelsman, som intresserar sig för Frankrikes (eller i allmänhet fastlandets) affärer, att gifva noga akt på fredsligans framsteg, samt, hvad som vore mer, understödja dem om man kan. — — — ,För ögonblicket — varen visse derom — är den krigiska äran icke populär i Frankrike, och denna omständighet skall bidraga, att förändra ställningen i hela den civiliserade verlden. Då sådana åsigter en gång gjort sig gällande hos hela franska nationen; då man lärt sig inse fåfängligheten af den krigiska ära, som vållat Frankrike och andra länder så många olyckor, så har först den verkliga grunden blifvit lagd till krigets afskaffande. Det finnes dock en sak, som lätteligen kan rubba detta lyckliga förhållande; det är förolämpningar från andra nationer. Härför är franska folket ytterst känsligt, och hvad icke Tysklands enhetssträfvanden skulle verka, det kunna några förolämpande ord i Tysklands press snart framkalla. Lyckligtvis synes man börja inse detta, då enhvar i Tyskland väl vet, att landet behöfver fred. Särskilt är detta angeläget för Preussen, som dels är sysselsatt med att smälta de uppslukade nya staterna, dels ock befinner sig, uti politiskt hänseende, ganska isoleradt. Det mest anmärkningsvärda i sednare fallet är den förändrade stämningen gentemot Ryssland. När den ryska politiken, som nu ej längre kan kallas nationalitetspolitik, utan ,,russifiering af de främmande elementerna, nyligen riktat djerfva hugg mot tyskheten i Östersjöprovinserna, så har deraf följt, att tyska professorer, tidningsredaktörer, m. m., som ej längre få tala fritt i sina hemland, flyttat, att ej säga flyktat, till Tyskland, hvarest de öppnat en häftig eld mot det ryska systemet. Det är härvid att märka, att de tyska herrar, som nedsatt sig, sedan århundraden tillbaka, i Estland och Liffland och der gjort den inhemska befolkningen till sina lifegne, aldrig frågat efter de nationaliteter, deras språk och odling, hvilkas sak det gäller, derest man vill höja naionalitetens fana. Att Ryssland icke mera respekterar dessa undertryckta racer, är mindre att undra öfver, doek bör man söra det ryska systemet den rättvisan, att det upphäft lifegenskapen och gifvit bönlerna rätt att förvärfva jord, hvaraf de ock, under sednare åren, i ganska rikt nått begagnat sig. Det tyska feodalvället har härmed fått en grundstöt, men lerpå synas ej ens tyska demokraterna änka, när de blott fästa sig vid den tänkning, som vederfares ,,den tyska kuluren. Så sprider sig alltmer ropet om de förtryckta tyska bröderna i Östersjörovinserna, och så får man kanske se der kådespelet förnyadt från de olyckliga blodsförvandterna i ,, Schlesiwg-Holstein, lott med den olikhet, att det nu gäller ot WirÅktiga Pycclana — 0 — —öc — — — BB