Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 augusti 1869, sida 2

Emigration. Den stora utvandring, som egt rum ifrån Norge till Amerika, utgör föremål för en lärorik uppsats i Aftonbladet. Der erinras hurusom landet gått ofantligt framåt, hvaraf bland annat följt en betydlig minskning i mortaliteten samt en längre lefnadsålder. Utvandringen skulle sålunda utjemna den öfverbefolkning, som eljest kunnat inträffa. Lemnande derför riktigheten af denna åsigt, återgifva vi slutet af uppsatsen så lydande: Den starka öfverbefolkning i vårt land, hvilken föranleder utvandringen, skulle således hafva sin grund i ett jemförelsevis sundt och lyckligt tillstånd inom folket. I fall det vore materiel tillbakagång och deraf följande nöd och elände, som framkallade den, skulle detta också finna sitt osvikliga vittnesbörd i mortalitetsförhållandet; det skulle icke blott vara utvandringen, som gaf aflopp för den i förhållande till näringskällorna för stora befolkningen, utan det skulle samtidigt visa sig en oproportionerligt stor tillväxt af dödsfallen, och då störst bland barnen, emedan dessa naturligtvis minst skulle kunna uthärda följderna af ett så olyckligt tillstånd. Men i detta hänseende ställer sig förhållandet i Norge tvärtom så gynsamt, att det står främst i raden bland Europas länder. Dessa erfarenheter, hvilka hvila på oomkullstötliga fakta, äro väl egnade att ingifva oss mod och förtröstan gent emot det våldsamma stigandet i utvandringsströmmen, och de böra i det hela taget uppmuntra oss att betrakta den norska emigrationen med andra ögon, än vi hittills måhända i allmänhet hafva varit böjda till. Man har hittills helst utgått derifrån, att hvarje individ, som födes till verlden, också borde kunna finna uppehälle inom sitt fädernesland, och man har straxt ansett det såsom ett vittnesbörd om SOrgliga tider och om tillbakagående, då folk utvandrade. Men det kan likaså visst vara bevis på motsatsen, på en af jemförelsevis lyckliga vilkor uppkommen alltför kraftig förökning af folkmängden, för hvilken aflopp måste skaffas, liksom det väl bör ihågkommas, att i fall detta aflopp icke kan åvägabringas, skulle säkerligen folkträngseln i landet och kifvet om brödet blifva så stora, att tillståndet bland befolkningen just blefve så sorgligt, som många nu felaktigt antaga det vara, på grund af den starka emigrationen. Utvandringen kan således tvärtom tjena till att bevara de hittills varande sunda förhållandena inom befolkningen. Det vittnar också om idoghet och företagsamhet, att folk icke blifva sittande med händerna i kors, emedan här icke är arbete nog, utan hellre gå öfver hafvet för att söka det. Det är de mest energiska och uthålliga nationer, hvilka bildat de mäktigaste kolonierna, och just af dessa senare hemtat den bästa kraft till sin egen tillväxt och utveckling. Utvandringen är väl också underkastad en högre bestämmelse, sålunda att det är Förynens vilja, att de ofantliga ytor af fruktbart land, som andra verldsdelar fortfaranle erbjuda, icke skola ligga öde och folkkomma, såsom om förbannelsen hvilade öfrer dem, utan bebyggas, odlas och lemna ya hem åt millioner verksamma och lyckiga menniskor.