Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juli 1869, sida 2

Han var både sinnrik och sarkastisk och egde konsten att koncentrera sina ressurser på hvilket ämne som än kom i fråga Med en blick, en åtbörd, ett eftertryck på orden framkallade han den lyckligaste ,,effekt man kan tänka sig: och om han kanske icke alltid var logisk, var han åtminstone alltid lysande. Han hade rest; men han gjorde aldrig sina resor till något samtalsämne. Om han röjde sig genom ett tillfälligt omnämnande af ställen och bruk utomlands, kunde man vara säker att han alltid ledde samtalet på något annat ämne; eller, om man enträget bad honom gifva en noggrannare beskrifning, fogade han sig ovilligt derefter. Angående sitt förflutna lif iakttog han en i ögonen fallande förbehållsamhet. Om sitt embete talade han sällan eller aldrig. Utan skonsamhet i sina sarkasmer, som en hofman i sitt sätt, demokratisk hvad politiken angick och fullkomlig herre öfver sällskapslifvets taktik, kom man att anse mr Hamel endast som en verldsman och (utom då man påmintes derom af hans uppträdande i predikstolen) glömde man helt och hållet att han var prest. Han red ut till oss två eller tre gånger 1 veckan; han berättade stadsnyheter för madame; han talade om musik med monsieur; han medförde böcker till Marguerite. Indiana, Lelio, Mauprat och andra af George Sands äldre alster blefvo af honom rekommenderade och af henne begärligt lästa. Så intagen var hon af dessa romaner, att, om ej hennes engelska studier varit, skulle hon egnat hela sin tid åt dem. Det smärtade mig att sitta bredvid och bevittna detta; men motstånd tjenade