Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juli 1869, sida 2

tressera dig, kusin Charles, svarade ho: udvikande. — Hur kan du veta det? — Emedan — emedan det är en ro man. — Tror du då, att jag lefvat på ar keologi hela mitt lif? Alldeles motsatsen petite! Jag har många goda romaner mitt bibliotek och skulle med nöje se dig läsa hvarenda en. — Mr Hamel har en hög tanke om ro maner, anmärkte madame från soffan. Hon citerade nu mr Hamel vid all: tillfällen. — Hvem? sade kusin Charles, med er hastig rörelse på hufvudet. — Mr Hamel, svarade madame förbindigt. — En man med förfinad smak, försäkrar jag dig. — Och aristokratiskt skick, tillade mon sieur, som sofvit alltsedan middagen. — Är vältaligheten sjelf! — sade malame, med en liten suck af beundran. — Och knyter en halsduk mästerligt numlade hennes man. Kusin Charles såg från den ene till den undre i tyst förvåning — sedan på Marsuerite, som såg ned och icke sade ett ord — sedan på mig och böjde betydelseullt på axlarna. — Jag betviflar icke, sade han, att mr Hamel förtjenar allt hvad I sägen om hoom. Jag har sjelf observerat både hans vältalighet och hans halsdukar. I detta ögonblick kom Pierette in med ampan, och samtalet vände sig kring allnänna ämnen. Det var ett af de få tillfällen, då mr jautier händelsevis kom på besök. Han sade varit i en närgränsande by i någon