skapa sin egen framtid, utan äfven medverka till den kommuns utveckling, hvilken nan tillhör. Så framstår bilden, när man sår tillbaka till år 1829, då numera afidne konsuln J. G. Mollen öfverflyttade rån England och bosatte sig uti Lysekil, ler börjande en handelsrörelse. Hummerexporten på England från svenska skärsärden daterar sig från denna tid och utsjorde en icke ovigtig gren af den affärsrörelse, som sedermera under tidernas ängd blef föremål för konsul M:s spekujationer. Den första spanmålslast, som afsändes från Lysekil, var år 1838, då en dylik last afgick till Holland. Den sålunda öppnade exportrörelsen har under de sednare åren betydligt utvidgats, så att Lysekil nu intager främsta rummet bland handelsplatser i skärgården. I kommunalt hänseende råder här en berömvärd ordning och röjer sig en god. vilja att följa med sin tid. Härom vittna: nya köpingens såväl byggnader som öfriga anläggningar. Befolkningen kan sägas i allmänhet stå sig godt. Pattigskatten är obetydlig och kommunalutskylderna ringa. Äfven här har sjöfarten inkräktat området, så att fisket alldeles upphört att idkas af dem, som bo å Lysekil. Köpingen eger ej mindre än 30 egna fartyg om 1,090 nylästers drägtighet och i en officiel berättelse, afgifven förra året, heter det: ,, visserligen har under året klagats att frakterna varit nedtryckta och förtjensterna sämre, men de måste ändock ej varit så dåliga för alla, ty flera nya fartyg ha under året inköpts såväl af köpingsboerna som af närliggande skeppsredare. I samma berättelse anföres vidare, att på posten försändts i rekommenderade bref omkring 300,000 rdr samt att 3,607 inoch utländska telegrammer expedierats från köpingens telegrafstation. Omkring 100 fartyg ha utklarerats till utrikes orter vid Lysekils tullkammare under det förflutna året, och innevarande år har ett enda handelshus härstädes, konsul J. G. Mollen, befraktat 113 fartyg. Dessa siffror tala tillräckligt för det lif och den rörelse, som här råda, och böra bibringa läsaren en föreställning om, huru ett klokt användande af de rika resurser, hvilka finnas inom dessa bygder, skall kunna skapa välmåga och oberoende. Lysekil har såsom badort tillvunnit sig ett välförtjent anseende. Redan år 1847 anlades här en badanstalt af mannen med blicken för kommunens framtid, aflidne konsul Mollen. Till en början naturligtvis ringa och med små anspråk framträdde då denna nya konkurrent vid vesterhafvets vågor och inbjöd helsosökande. De infunno sig också; antalet ökades årligen och dermed stego fordringarne på beqvämligheter och lämpliga inredningar uti de byggnader, der baden erhållas. Finnande företaget sålunda omfattadt med allt mera välvilja beslöto flera at kommunens inflytelserika personer att uppföra ett nytt och tidsenligt badhus. Och i sanning måste man tillstå, att Lysekils badanstalt, i dess nuvarande skick, väl tål jemförelse med de förnämsta dylika anläggningar i vår nord.