Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1869, sida 1

denna tid, särdeles i exporthandeln. 2— N UTRIKES. TURKIET. Den 12 dennes skedde med stor högtidlighet i Konstantinopel den första prisutdelningen till lärjungarne i den för cirka ett år sedan inrättade högre undervisningsanstalten. Storrisiren Ali Pascha höll ett tal och lyckönskade föreståndaren, de Salve, för de vunna resultaten. Skolan var från början inrättad för 350 lärjungar, likväl hafva 530 redan deltagit i undervisningen, och skolan kommer än ytterligare att utvidgas. Undervisningsämnen äro: turkiska, arabiska, persiska, latinska och franska språken, historia, geografi, matematik, fysik, kemi, ritning, gymnastik, fäktning och simning. Den religiösa undervisningen är anförtrodd åt de särskilda religionernas prester. Från Konstantinopel skrifves den 15 dennes: Man sätter ifrigt i stånd palatset Buyukdere, och intet sparas för att göra denna lysande bostad värdig den franska kejsarinnan, som skall bo der, sedan hon i sultanens sällskap öfvervarit Suezkanalens öppnande. Dessutom skall man, för att lätta passagen till det franska ambassadhotellet, göra ett par gator bredare, så att den höga gästen med mera beqvämlighet må kunna njuta af den förtjusande utsigten öfver Bosforen. EGYPTEN. Vicekonung Ismail, om hvilken det allmänt hette, att han skulle uppehålla sig en längre tid vid badorten Eaux Bonnes i södra Frankrike, har — som vi förut meddelat — plötsligt lemnat detta ställe och med iltäg begifrit sig till Toulon, hvarifrån han den 22 om aftonen på en egyptisk fregatt anträdt hemresan. Den franska Constitutionnel säger, att detta oväntade beslut blifvit föranledt aftelegrammer från Konstantinopel. IIuru än härmed förhåller sig, har denna händelse väckt stort uppseende i den diplomatiska verlden och ånyo gitvit näring åt alla de rykten, som under vicekonungens resa i Europa varit spridda som det förhållande, som skulle råda mellan honom och sultanen af Turkiet. Under sde sednaste veckorna hade berättelserna Ifrån Konstantinopel varit till den grad soroande för vicekonungen, att man icke kan förundra sig öfver hans plötsliga beslut om hemresan, t. o. m. om endast blott sen ringa del varit sannt af det, som stått latt läsa i korrespondenser från den turkib ska hufvudstaden. Vi vilja här endast meddela en af dessa korrespondenser, daBra mö Å1 — l 3 le nla oået ch an sa terad Konstantinopel den 16 dennes och så lydande: , Ehuru ambassadörerna vid de hof, som vicekonung Ismail under sommarens lopp besökt, bjudit till att lugna den turkiske storvisiren angående Ismail Paschas planer, och änskönt vicekonungen sjelf förklarat sig redo att komma till Konstantinopel för att i egen person rättfärdiggöra sig och upplysa sultanen om det inträffade missförståndet, skola dock alla hans ansträngningar vara förspillda. Utrikesministern Nubar Pascha har grundligt komprometterat sig sjelf och sin herre; med undantag af hofvet i Berlin ha alla europeiska kabinetter gifvit den egyptiske diplomaten undvikande och lakoniska svarI verkligheten är vicekonungens benägenhet att lösslita sig från Turkiets öfverherravälde så i ögonen fallande, att den icke låter förneka sig, och t. o. m. om Ismail skulle göra knäfall för sultanen, så vet man här alltför väl, att han är bestämd för att begagna första lägliga tillfälle för att sönderbryta det sista band, som ännu fäster honom vid Turkiet. Så stå sakerna. Vicekonungens ställning är allvarsamt hotad, ty antalet af hans fiender ökas dag för dag, och de uppträda med förökad djerfhet. Man hyser här allmänt den öfvertygelsen, att vicekonungens stjerna är i nedgående. Den mest förbittrade motståndaren är hans egen bror, prins Mustapha Fazyl, som pr telegraf kallats hit från Homburg och blifvit utnämnd till minister utan portfölj. Om prins Fazyl, hvilket ej anses otroligt, skulle blifva utnämnd till storvisir, så kan det knappast slå felt, att man straxt skall återupptaga frågan om arfsföljden i Egypten. Det kan i så tall förutses, att man skall ålägga vicekonungen allehanda inskränkningar, ja, det talas t. o. m. om att afsätta honom från sin värdighet. Prins Halim, de oeniga brödernas farbror, som icke hyser äregiriga afsigter och som föredragit privatlifvets lugn framför vicekonungadömet, har hos sultanen på det bestämdaste förordat Fazyls kandidatur. Man får emellertid hoppas, att det skall lyckas stormakternas moraliska intervention att afvärja en sådan händelse, som lätt kunde hafva till följd förvecklingar i Europa, ty .Jalla tecken antyda, att Ismail icke har för plan att i godo lemna sin plats. Möjligheten af ett krig med Egypten har här redan blifvit diskuterad. I Turkiet företagas rustningar i hemlighet: vicekonung Ismail är djerfvare och döljer icke sina krigsförberedelser. Hans flottas förökande, kontrakter om leverans af 60,000 amerikanska kammarladdningsgevär, köpet af refflade kanoner och Chassepotgevär i Frankrike och Belgien, allt detta bådar, att ett oväder är på väg att utbryta. Tvenne af vicekonungens förut mest förtrogne högre embetsmän hafva plötsligen lemnat den egyptiska statstjensten och med öppna armar blifvit mottagna i Konstan