Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juli 1869, sida 2

dömer. Jag tror honom vara en hederlig karl — hårdnackaa men hederlig. Jag gjorde orätt i att taga upp mnet så if rigt. Mr IIamel, jag — jag ber o. Ursäkt. Hans bittra, nervösa skratt fann intet svar: En dödstystnad uppstod, och straxt derpå lade generalen åter ifrån sig knif och gaffel samt beredde sig till en historia. — Gud hjelpe oss! mumlade doktorn. — A propos poesi, sade generalen, lutande sig tillbaka och tillslutande ögonen för att bättre kunna ordna sina tankar, — kommer jag ihåg en mycket besynnerlig händelse, som egde rum vid mitt eget regemente. Det var den fjerde Mars 1811, aftonen före vårt sorgliga nederlag vid Barossa, då — — Jag ber om förlåtelse, general, atbröt doktorn, — sade ni Barbarossa? Generalen öppnade ögonen och rynkade pannan. — Nej, min herre, sade han buttert. — Jag sade ingenting sådant. Barbarossa i sanning! Orimligt! — Icke orimligt alls, svarade doktorn. — Ordet är just nu på allas läppar. Har ni icke hört att Rossini komponerar en ny opera, och att Scribe har tagit Barbarossa till hjelten i sin libretto? Tysken såg intresserad ut. — Detta är det första jag hört derom, sade han. — Jag tänker det, bon, svarade doktorn, med en skälmsk Hinkning. Sedan, vändande sig till mig, sänkte han rösten och hviskade: — Bara osanning, mademoiselle, hvartenda ord deraf!