Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juli 1869, sida 1

trappgången voro prydda med statyer, brokigt glas och blomstervaser. Förmak och salong voro fyllda af böcker, gravyrer och kuriositeter från utlandet. Der funnos små, skickligt anordnade hörn, försedda med nätta schackbord, nischer, lagom stora för två, en boudoir, innehållande små romerska bronzbilder, krukor med utländska växter och en divan för dem, som älskade enslighet och kurtis; med ett ord, allt hvad god smak och en förfinad gästfrihet kunde uppfinna. Middagen var utsatt till klockan sju. Vi kommo ungelär en qvart förut, hvilket gaf mig tid att taga stället och sällskapet i betraktande. Fem personer voro redan församlade. Bland dem igenkände jag den bleke mannen, som jag sett i kyrkan för en vecka sedan. Han bläddrade i ett stort album och konverserade emellanåt med en tysk af ett intelligent utseende. Käpprak, med ryggen mot kaminen, stod en grå, väderbiten krigare, rikt decore. Den fjerde gästen var en liten liflig herre, med lockigt svårt hår och mycket hvita tänder, som hade ett eget sätt att gnugga händerna mot hvarandra då han talade. Den femte var en blek och ståtlig gammal dame, som talade föga, rörde sig matt, var klädd i svart sammet och satt i en stor ländstol, med de tunna händerna korslagda i knäet. Madame Vaudon var en fulländad värdinna. Med den artighet och prydlighet hon förvärfvat i fransyska sällskapslifvet, förenade hon en engelsk dames otvungna värdighet. Hon egde konsten att visa alla uppmärksamhet, tillvägabringa lyckliga presentationer och föra tillsammans personer af likstämmig smak. Hennes dotter