Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juli 1869, sida 1

hvaraf jag glömt början och aldrig börde slutet, visade sig Jacqueline åter och kallade oss till middagen. Denna var nägot längre och ännu mera utsökt än frukosten. Då vi stego upp från bordet, var det redan skymning, och lysmaskarna tindrade i gräset som lefvande smaragder. Gerna ville mr Charles öfvertalat oss att invänta en ny frukost och resa hem vid dager, men madame Delahaye ville icke höra talas derom. Schäsen kördes fram och, vid skenet af en klar nymåne, togo vi farväl af vår värd. Han gick bredvid oss ett stycke. Han och Marguerite hade stått i det bästa förhållande till hvarandra alltsedan den lilla affären i columbariet. Han hade sjelf valt ut bonbons till henne och skalat hennes persikor vid desserten. Han hade gifvit henne en stor strut med marrons-glaces för att roa sig med på hemvägen; och nu, då de skiljdes, vågade han till och med kyssa hennes kind. Sedan stängdes portarna efter oss; vi foro igenom byn, kommo ut på den ensliga landsvägen, med våra femton mil framför oss, och några minuter före midnatt befunno vi oss åter hemma. XIII Kap. En middag ,,en Province. Madame Vaudon bodde omkring en fjerdedels mil utom Chålons i ett hus vid floden, omgifvet af träd och blommor. Ångbåtskajen, bron och stadens tornspiror, med en bakgrund af blåa kullar, syntes från hennes salongsfönster. Förstugan och