Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1869, sida 2

UTRIKES. ÖSTERRIKE. Enligt ett telegram från Wien har riksrådsdelegationens finansutskott gifvit sitt samtycke till den för längesedan projekterade, men städse uppskjutna planen om att höja officerarnes löner. Man förmodar att det i den ungerska delegationen skall vid förhandlingarne om denna fråga komma till yttranden om den hållning, som en del af de österrikiska officerarne ännu fortfarande intager gentemot Ungern. ,Isynnerhet synes man — skrifver ,,Nordd. allg. Zeit., som helt visst icke är fremmande för denna fråga — på andra sidan Leitha hafva blifvit kränkt öfver det sätt, hvarpå den österrikiska generalstaben i sin berättelse öfver 1866 års fälttåg yttrat sig med afseende på den då i verksamhet varande ungerska! legionen. Ungerska tidningen Honved — en militärtidning — har besvarat dessa yttranden med följande förklaring, som torde vara af särskildt intresse, enär den är betecknande för sinnesstämningen i Ungern. Vi anföra den dock med all möjlig reservation, och utan attt lägga synnerlig vigt dervid, utom så vidt den visar, att regeringen ännu måste iakttaga all försigtighet, då det gäller Ungern. Nämnde tidning skrifver: ,,Den österrikiska generalstaben beter sig ännu alltjemt såsom kamarillans i Wien organ och skrifver historia från antiungersk, österrikisk-reaktionär ståndpunkt. Den förnärmar en af Ungerns mest trofaste allierade, det preussiska folket; den förnärmar sachsiska armåen och kränker den ungerska nationalkänslan. Vi anse oss derför böra göra följande meddelande åt denna, äfven med ungerska penningar aflönade generalstab, och detta med den uttryckliga anmärkning, att vi här, utan afseende på partiskiljaktigheter, tolka hela Ungerns offentliga mening: Så ofta det brytes mot den ungerska författningen, är striden med Österrike — så väl med vapen som med pennan — en helig och patriotisk pligt. Vi äro stolta öfver frihetsstriden år 1848, och äfven den italienska samt preussiskungerska legionens verksamhet, äfvensom deras syfte att befria fäderneslandet från det österrikiska oket, har kraf på den ungerska nationens tacksamhet. Då nu den ,gemensamnma generalstaben icke kan höja sig till denna ungersk-nationella ståndpunkt; då den ej känner, huru djupt den officiella berättelsen kränker den ungerska nationalkänslan, är det lätt begripligt, att man i Ungern ännu städse med dämpad harm ser dubbelörnen och den svartgula fanan. Då generalstaben skrifver historia, vilja vi säga densamma, att en eventuell ungersk historieskrifvare skall skrifva om den österrikiska generalstaben: Den österrikiska generalstaben har bragt gränslösa olyckor öfver det kungl. ungerska huset. Den har i fredstid undergräft det ungerska folkets kärlek till konungahuset; den har uppretat monarkiens tvenne halfdelar mot hvarandra; den har väckt de utländska makternas lidelser. I kriget förlorade den hvarje afgörande slag; men detta är lätt att förstå, ty huru skulle en kår vara egnad åt stora krigsbragder, som i fred ådagalägger en så småaktig och trånghjertad uppfattning. Samtliga sjelfständiga ungerska tidningar ha aftryckt denna förklaring utan någon den ringaste anmärkning. FRANKRIKE. I ,,Peuple francais har Clement Duvernois hatt flera artiklar om det kejserliga budskapet af den 12 dennes och de utlof