Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1869, sida 2

— andra med trappsteg, som ledde nedåt — fönster med så djupa nischer, att stoar voro ställda på ömse sidor deri, och till dessa uppsteg man återigen på två eller tre trappsteg. Stora, jernbeslagna gamla kistor stodo här och der. Några mycket gamla taflor voro uppstaplade i ett af rummen, och ett klädskåp i första rummet befanns innehålla seldonet till mr Charles gigg. Vi gingo derpå vidare till nästa våning, hvilken vi funno smutsigare, dammigare och ödsligare än den första. Här frågade mr Charles, om vi önskade forska vidare. — Ni måste då trefva er upp för den der stegen, sade han, — och vinden är full af ingenting annat än skräp. Vi ville emellertid gå. Det var ett dystert ställe, med bjelkar i taket och fyldt med allehanda gammalt skräp. En läderlapp flaxade förbi i mörkret, då vi inträdde, och våra fötter sjunko ned i en matta af damm vid hvarje steg. Här tunnos högar af gamla stolar, prie-dieua och pallar, med sammetsoch brokatöfverdrag, som hängde i trasor — rullar af mattor, som sågo ut liksom ett vidrörande skulle förvandla dem till stoft — en säng, med ett draperi af spindelväfvar kring dess tak; och; besynnerligast af alltsammans, en bärstol från Ludvig XV:s tid, ett underligt, trångt, obegvämt fortskaffningsmedel, med alla dess fönster söndersplittrade och vapen utplånadt. Vi undersökte uppmärksamt dessa saker, och till och med mr Charles öfversåg stället med ett slags dystert intresse. — Jag har icke varit häruppe på flera år, sade han. — Jag mins att jag alltic var rädd för tornet, då jag var barn, och