Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1869, sida 2

hagar, Marguerite, sade kusin Charles med låg röst, — då du är dess herrskarinna. Hon rodnade och skrattade. — Får jag verkligen? sade hon. — 0, så förtjusande det skall bli, kusin Charles! Vise kusin Charles! Han hade slutligen vidrört rätta strängen. — Du får det verkligen, svarade han i samma ton, — om du endast vill älska mig. — Frukost, om ni behagar, monsieur Charles, sade en röst i dörren. Det var Jacqueline, fet, rödlett och ansenligt öfver fyrtio år, en förträfflig kokerska och, utom stalldrängen och skogvaktaren, ungkarlens enda domestik. — Om några ögonblick, Jacqueline, svarade mr Charles otåligt. — Nej, monsieur Charles, genast, om ni behagar, sade Jacqueline beslutsamt — fisken är serverad och måste ätas genast. Hennes husbonde smålog och höjde på axlarne. — Jacqueline vill blifva åtlydd, sade han, med ett utseende af resignation, och bjöd madame Delahaye armen. Frukosten var dukad i ett stort run med utgång till trädgården. En behaglig lukt af violblommor fyllde luften; en mild grön. skugga kastades öfver bordet genon de nedslåppta perciennerna, och en fru kost, som såg ut som en mycket yppis middag, stod tillreds. för vär Täkning Fisk, vildt, utsökta mellanrätter, tidig grönsaker, SE sylter och dyrbar: viner voro ställda framför oss. För för Ista gången i mitt lif märkte jag, att mat