Det tal, som konungen af Preussen för kort tid sedan höll i Heppens och hvaruti han starkt betonade den nordtyska marinens uppkomst såsom en följd af förvärfvandet utaf Kiel och anläggandet af hamnen i Jahdebugten, har gifvit, Golos anledning till följande betraktelser, hvilka utvisa, att man i Ryssland hyser allvarsamma bekymmer med anledning af den preussiska sjömaktens förökande: , Konung Wilhelm torde med full rätt kunna uttala sådane förhoppningar. Preussen, som tagit i besittning KielerJahdehamnarne och nu öppnar en krigshamn i Heppens, blir med detsamma sjömakt och en för oss farlig rival i Östersjön. Och med genomskärningen af en kanal för att förbinda Östersjön med Nordsjön — ett förslag, hvarpäl man i Berlin tänker på fullt allvar — blir Preussens sjömakt, som hittills blott varit en dröm hos de preussiska patrioterna, ett fulländadt faktum. Golos är af den meningen, att äfven England torde blifva misstroget, och yttrar af derna anledning: , Visserligen fruktar icke engelsmännen för, att preussarne skola frånröfva dem väldet öfver hafvet; likväl var vår flotta i Svarta hafvet långt mindre farlig för dem, och de använde dock på dess förstöring summor, hvarmed de hade kunnat bygga tio sådane flottor, som vår då var. Med afseende på Rysslands ställning till frågan yttrar ,,Golos sedan: ,Gentemot oss har Preussen städse visat sig mycket praktiskt. Så länge det erkände vår öfvervigt till: lands och sjöss, sökte det på hvarje sätt vinna vår välvälja. Sedan det bevisat sin inre styrka och med en förvånande hastighet germaniserat sin polska provins, ändrade det ton. De preussiska patrioterna ropade nu, att det var förödmjukande att låta taga sig i släptåg af Ryssland. Efter Sadowadagen kände Preussen sig vara kontinentens första militärmakt, och om det icke just uppfört sig mot oss som mot en svagare granne, så har detta endast skett af det skäl, att Tysklands enhet icke ännu är fulländad, och emedan Ryssland ännu — likasom i fordna tider — kunde göra det en del tjenster. Numera har Preussen till lands icke längre något att frukta från Rysslands sida, och det återstår således endast att äfven till sjöss blifva oss jemngodt; efter all sannolikhet skall detta ätven ske. Grunden till Preussens sjömakt