37 eT tstrG ijkrigslågan. I Oktober 1865 var Bismarc hli Biarritz; der tillförsäkrade han sig (ti m hvilket pris skall måhända den närmast 1, framtiden visa) Frankrikes välvillig 1 neutralitet. I Januari 1866 började no skriget mot Österrike. I Februari hölls de stora krigsrådet på slottet i Berlin. I Mar -sankom den italienske general Govone ti 5 Berlin. Den 8 April undertecknades all anstraktaten med Italien. Sedan Napoleo I derefter ännu en gång uttryckt sin afsk för traktaterna af år 1815 och törordat år dra statskombinationer, började Preusse sitt krig för verkliggörandet af det napc leonska programmet. Intet officielt elle osticiöst förnekande kan på ett mera slå sende sätt gendrifva uppgifterna i, Weser J Zeit. än dessa korta historiska notisei Åom än mycket af det, som skett unde Sl våren år 1866, är dunkelt, så är dock ct visst, och det är, att Preussen under fler: ij år förberedt kriget mot Österrike och ty b rv ska förbundet. FRANKRIKE. Det har nu inträdt en paus i utvecklin gen af Frankrikes inre förhållanden, son secter all sannolikhet skall fortfara intilldess lagstiftande församlingen åter kommer till samman och venstern blir i tillfälle att framställa de trenne at detta parti tillämnade interpellationer, hvilka helt säkert sskola gifva anledning till att beröra samtsliga de frågor, som angå både den inre soch yttre politiken. Venstern i dess nya sammansättning, med c:a 38 medlemmar, har ännu icke uppträdt på stridsplatsen; sden höll just på att framföra sina batteIrier och utfärda sina order till anfall, då den öfverraskades af fiendtligheternas inställande tillsvidare. Resultatet af den korta sessionen från den 21 Juni till den 13 Juli har dock varit betydelsefull nog. Det bildade sig nemligen då ett midtelparti med ett konstitutionelt program, som på kort tid fick så talrika underskrifter, att den gamla regeringsmajoriteten kom i fullständig upplösning, och att en ministörförändring blef oundgänglig. Om denna förändring äfven betyder en systämförändring, låter sig icke ännu afgöra; hvad som deremot skall blifva af stor betydelse för framtiden, är den omständigheten, att tierspartiet visat mera fasthet och organisation, än man från början tilltrott detsamma. Det har icke lyckats kejsaren — eller rättare inrikesministern Forcade — att förmå några medlemmar af detta parti till inträde i det nya kabinettet; de 116 undertecknarne af Buftets interpellation hafva tvertom bevarat sin sammanhållning och före uppskjutandet af sina privata möten antagit en resolution, enligt hvilken de förpligtiga sig att upprätthålla det program, som blifvit framstäldt iinterpellationen. Tierspartiet har således ingalunda gått öfver på regeringens sida, utan intager väsendtligen ännu sin förra oppositionella ställning; dess hållning röjer i allt fall icke något obetingadt förtroende till regeringens afsigter. Å andra sidan har tierspartiet på intet sätt att göra med vensterns protester och anfallsplaner. Tierspartiet skall icke allenast ej lägga hinder i vägen för regeringens strätvanden, så framt dessa gå i konstitutionell riktning, utan t. o. m. göra gemensam sak med densamma, då det gäller att gå emot ode oförsonliga, d. v. s. det parti, hvars egentliga syfte är att störta kejsaredömet. Genom att intaga en sådan reserverad ställning och genom ett orubbligt fasthällande vid sitt program, skall tierspartiet utan tvifvel blifva den makt, som beherrskar situationen, då lagstiftande församlingen å nyo sammanträder. Att förhållandet mellan venstern och tierspartiet väsendtligen är sådant, som här ofvaa blifvit skildradt, framgår deraf, att Thiers, såsom den mest ansedde och inflytelserike bland vensterns medlemmar, gjort flera försök att förmå tierspartiet att biträda en protest mot lagstiftande församlingens ajournering, men sörgäsves. Denva protest var utarbetad af Thiers och slutade med orden: ,,Dömen nu sjelfva, medborgare! Den 20 om e. m. — omedelbart efter det man från S:t Cloud mottagit underrättelsen om lagstiftande församlingens ytterligare ajournering — höll venstern ett talrikt besökt möte i Palais — —— — ar ouppodlad. Den mera beboeliga delen 1