liga guldörringar, släppte in oss, under e skur af helsningar. Vägen läg framfö oss genom en tunnel af gröna träd, mel lan hvilka getter betade: och, genom öpp ningar i grenarne, uppsängade jag då oci då skymtar af ett rödt tegelhus längr bort. Sedan öfverforo vi en liten brygg: öfver en djup ravin — och stannade slut ligen samt stego ur vid dörren till bonings huset, der kusin Charles, leende och artig väntade för att taga emot oss. — Tusen gånger välkomna, sade hai hjertligt. — Jag hörde ljudet af vagnei så snart ni passerat porten, och stackar Jacqueline är förtviflad, ty frukosten ä ännu icke färdig. Någon tillfällighet ha uppehållit henne på morgonen — det ä ändå icke annat än ett ungkarlsnäste! — och hon har bedt mig förströ er på bäst: sätt den här halftimman. Hur skall de låta sig göra? — Genom en promenad i omgifningarne svarade madame, — ty vi äro alldele hopkrumpna efter den långa åkningen och mademoiselle skulle tycka om att best buset. Sålunda lemnade vi monsieur på er soffa och gingo igenom byggnaden. De var ett gammalt besynnerligt ställe, utvi sande två tydliga perioder af fransys! byggnadskonst. Den tidigare delen date rade sig från Ludvig XI:s regering och den sednare från Ludvig XIV:s. Raviner befanns vara en fästningsgraf, nu förfaller till en grund damm, der några tjog guld och silfverfiskar nummo omkring. Framför boningen funnos träd, gräsplaner ocl slingrande, skuggrika gångar — bakom en stor plats, afdelal till fruktoch köks. trädgårdar, men hvaraf likväl största deler