FH sig en ny sultan till den lilla seraljen, och fick då ögonen på en berguf, som en bondgosse höll fången i en träbur. Gumman frågade genast priset på den vackra fågeln, samt om det var en tupp. Svaret blef jakande, pris uppgjordes och gumman förde med stor förnöjelse sin nye herrskare öfver ,.pullorna hem. Hönsburen i gården öppnades och egarinnan hörde med innerligaste tillfredsställelse huru de befjädrade damerna mot20go sin riddare med ett skriande: ,,hip hurrej! Hönsens välvilliga matmoder gick härefter att gofva på saken, och inslumrade godt i medvetandet af en ädel handling; men ... hvem kan beskrifva hennes fasa, då hon om morgonen anlände till hönsgården och fann alla sina pullor liggande på golfvet slagtade — ja till och med plockade utan all hennes förskyllan. Ufven satt der ensam. De blickar, som vexlades mellan gumman och kroknäbben, behöfva ej tolkas af något språk. Det var nu gifvet att ufven var ingen fågel, utan det var den ,,sure sjelf, som, likt Jupiter fordom, då han öfverraskade madam Europe i gestalten af ett djur, spelat henne detta spratt. Gumman läste i sin psalmbok — nej det halp inte. — Hin onde förstod sig icke på svenska språket, — Då grep hon till yxan . .. det tog bättre, och vid ett hugg såg man utven Plötsligt ödmjuk vorden sig böja i sitt blod till jorden. Ännu i dag tror hönsens mamma fullt och fast, att ,den lede gästat hennes hönshus; Konsten att annonsera har ånnu icke uppnått sin kulminationspunkt; den går framåt för hvarje dag och naturligtvis mest i Amerika, ett land, der ingenting hör till omöjligheterna. Den nyaste uppfinningen kommer från Omaha, en n stad i det aflägsna vestern. En annonsör had lätit trycka en bönbok, som han utdelade vid kyrkdörrarne gratis till hvar och en som inträdde. Denna bönbok är så indelad, att böntexten står på den högra sidan och på den ventra idel annonser. Stora sörsnillningar i Ryssland. Ryska blad omtala, att den ryktbara saltstölden i Nischni Novgorod fått sig ett motstycke, Man har nemligen upptäckt en kolossal och länge beärifven guldförsnillning från kronans guldgrufvor. Värdet af det under årens lopp stulna uppskattas till några millioner rubel. Stölden har bedrivits uti organiseradt bolag, hvars hufvudmän varit stationerade ända vid ryska rikets vestra gräns, i Kowno, derifrån guldet skulle praktiseras öfver gränsen. De anklagades antal uppgår till flera tiotal, häktade i särskilda guvernementer. Guvernementet Nischni Novgorod synes dessutom särskildt komma att få fortsättningsvis briljera med intressanta försnillningsmäl. Ett nära lika omfattande sådant är nämligen der nu anhängigt om storartade försnillningar från statsskogarne Veteran. I , Folkets Tidning, som utgifves i Lund, läses: Uti Hardeberga församlings fattighus lefver en gammal f. d. soldat vid namn Bok, som har den respektabla åldern at 95 år samt är ännu så kry att han minst tvenne gånger i månaden kan gå till Lund, der han har varit synlig för icke så länge sedan. Hela hans lefnad har varit full af äfventyr och omvexlande krigsbragder i främmande land, och vilja vi här i korthet redogöra för densamma efter hans egna uppgifter. Född i Espinge af Gudmundtorps socken år 1774 blef han vid 21 års ålder 1795 sjöman på ett engelskt kofferdifartyg, hvars resa gällde Ostindien. Första staden, som anlöptes sedan han tagit hyra var Köpenhamn, och som krig då utbröt mellan England och Danmark, rå blef nämnde fartyg taget såsom god pris af danskarne och besättningen förd till fästningen Rendsborg i Holstein. Härifrån rymde Bok till Preussen år 1796 och ingick i preussisk krigstjenst samt medföljde hären till Polen, som var iaveckladt i krig mot Österrike. Två år derefter 1798 blef han österrikisk fånge samt tjente som soldat i Österrike i 3 år, hvarunder han deltog i en träffning vid Landsort, der han svårt sårades i hufvudet at en kanonkula, hvarefter ett stort ärr ännu är synligt. I Österrike tog han afsked och ville söka sin lycka i Frankrike, der ban äfven blef soldat samt tjente i 6 år under Napoleon Bonapartes fana och deltog i hans krig möt Spanien. Men för att än vidare blifva bevandrad i krigsyrket tog han afsked i Frankrike samt begaf sig till England för att lära sig jägareexercis. Här blef han inskrifven i frivilliga jägarekåren och tjente som engelsk jägare i 5 år. Under tiden kom England att sända bjelptrupper till Spanien i kriget mot Frankrike och bland dessa trupper hade Bok äfven erhållit tjenst samt kom sålunda ånyo på spanska området, men denna gången icke med, utan mot fransmännen. I Spanien vistades han bland engelsmännen ungefär i 6 år eller till den tid, då Napoleon blef fördrifven ur detta land, hvarefter Bok tog afsked samt begaf sig ombord på ett handelsfartyg i Frankrike och anlände till Sverge vid slutet af år 1813, efter att hafva varit utrikes i 18 år. Efter hemkomsten ingick han som svensk soldat och tjente i 1 2 år, då en händelse inträffade som nödgade honom att för alltid taga afsked. Han blef nämligen uuder en fältmanöver skadad i handen af ett bajonettstygn, som gjorde honom oduglig till vidare krigstjenst. Under tiden gifte ban sig och fick, såsom stundom händer, en elak hustru och barn, som ej vårdat sig om den gamle, hvilken i stället måst intagas å fattighuset, efter att i Hardeberga hafva varit husegare. För den i svensk tjenst erhållna kroppsskadan åtnjuter han en ringa pension, men far såsom de flesta fattigvårdstagare ej särdeles väl på ålderdomen efter en så skiftesrik lefnad. Bok, som annars under hans vistande utrikes hade olika namn i olika länder, är sålunda bland de få nu lefvande, som sett Napoleon I och deltagit i hans folkförödande verldseröfringar.