Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1869, sida 3

anmärker med rätta, att om efterföljande försök skulle befinnas lika framgångsfulla, måste citronsyran anses såsom ett stort godt för menniskoslagtet. Ett medel, som är i stånd att bortrödja häftig smärta uti en obotlig plåga, är icke mindre värdetullt än ett som kan verka bot uti mer lättbehandlade sjukdomar. Ladegaardsöen. Bland de byggnadsarbeten; som under sednare åren blifvit utförda i och vid Kristiania, finnes knappast något, som tilldragit sig högre uppmärksamhet, än den villa, hvilken konung Oskar lät uppföra åren 1847—52 på sin egendom Ladegaardsöer vid Kristiania. Den är ett litet seslott, på hvilkets konstnärliga utstyrsel ofantligt mycket användts och som också är Kristianiaboarnes stolthet, det ställe, som de först visa alla fremmande, hvilka besöka Norges hutvudstadVi vilja emellertid förbigå både dess natursköna beläger het och mycket af det, som i konsträrligt hänseende kunde vara af intresse, för att blott omla slottets herrliga matsal. Här möter oss Adolf Lidemands berömda målericykel ,, Norsk Bondeliv. På det första stycket för oss konstnären bort till en norsk seter, hvarest vallgossen, lutad emot en klippa, blåser i en lur, medan en liten flicka sitter bredvid honom och stickar. De äro bestämda att vandra lifvets bana tillsammans, ty man ser dem redan på nästa tafla, der ynglingen i den enkla seterstugan friar till flickan: Tredje taflan visar oss resultatet af frieriet, i det att den framställer bröllopståget i samma ögonblick det framkommer till kyrkan. På fjerde taflan ser man paret välsignadt med ett barn. Modern håller det på sitt knä under det fadern leker med det. FölJande tafla visar en skarp motsats till den förra, ty här har sorgen fått instig i familjen; föräldrarne vaka nemligen vid deras sjuka barns läger. Sjette taflan framställer den moderliga undervisningen: flickorna uppläsa sina lexor, förrätta handarbeten m. m. På den sjunde taflan lär fadren gossen att binda nät och den åttonde framställer lifligt den fantastiska synen af en nattlig fiskfångst på fijorden. Hela familjen sitter i båten. Hustrun och flickorna ro, fadren och gossarne sköta facklorna och nätet. I följande tafla tager yngste sonen afsked för att draga ut i verlden och törsöka sin 2 slutscenen är ändtligen de grånade föråldrarne, som sitta ensamma och öfvergifna i sin hydda. Deras lefnads kretslopp är snart slutadt. En gång sutto de tillsammans såsom barn på fjellet; nu sitta de såsom gamla menniskor ensamma i dalen. Telningarna hafva blifvit träd, hafva burit blommor och frukt och-hafva derefter förtorkat. Deras tid är förbi! — Förutom dessa genretaflor har salen 6 herrliga norska landskapstaflor af Frick. En romantisk historia har nyligen offentligorts i franska tidningar. Grunddragen af denmma skulle lemna ett ypperligt stoff till ett sensationsdrama. Grefve de S:t Croix, tillhörande en af Frankrikes ädlaste och rikaste familjer, förlofvade sig, efter att en lång tid ha egnat henne sin hyllning, med en dam, som var hans jemnlike i samhällsställning och förmögenhet samt ryktbar för sin skönhet. Kort efter det den lyckliga dag var utsatt, då två älskande hjertan skulle förenas till ett, tick grefven order att genast bege sig till Sebastopols beiägring; han omgjordade sig med sin sabel och marscherade i spetsen för sitt regemente till slagfältet vid Sebastopol. Under grefvens frånvaro fick hans vackra fästmö kopporna. Sedan hon länge sväfvat mellan lif och död, tilltrisknade hon, men hennes skönhet var ohjelpligt förlorad. Sjukdomen hade hos henne uppträdt i sin svåraste form och vanställt henne till en så förfärande grad, att hon fasade för sig sjelf och beslöt att tillbringa sina återstående dagar i den strängaste tillbakadragenhet. Ett år hade förflutit, då grefven en dag, genast efter sin återkomst till Frankrike, åtföljd af sin kammartjenare, infann sig i sin trolotvades hem för att aflägga ett besök. Hon nekade att mottaga honom. Med en älskares enträgenhet gaf han dock icke vika, och slutligen visade sig fästmön, inhöljd i en tät slöja. Vid ljudet af hennes röst störtade grefven fram för att omfamna henne, men i det hon drog sig undan, berättade hon under tårar sin sorgliga historia. Ett himmelskt leende ötverfor grefvens vackra ansigte, i det han, upplyftande sina händer, utropade: ,,Det är Guds finger! Jag är blind! Och det var så. Under det han tappert gått i spetsen för sitt regemente, hade en kanonkula gått så nära förbi hans ögon, att han förlorade synen för alltid, ehuru uttrycket i ögonen blef oförändradt. Det är öfverflödigt att tillägga, det brölloppet snart firades. Man ser än i dag, säges det, på kejsarens mottagningar en officer, som stöder sig på en tätt beslöjad dams arm, och det tyckes vara ärleken till musik, som drager dem till hofvets nde salar. En kassaskäps-förderfvare. Helt nyligen har en kin råkat i händerna på Berliner-polisen, hvilken maskin synes yara egnad att uppkalla fruktan hos egare af kassaskåp af nutidens konstruktion. En enda man kan med lätthet flytta och sköta densamma och nästan ljudlöst pprar han sidorna på hvilket kassaskåp som helst, iven sådana, som ansetts fullkomligt dyrkfria och oförstörbara. Inför Berliner-polisdomstolen verkstäldes af uppfinnaren försök med maskinen, hvilka försök, efter hvad den der utkommande ,,Gerichtzeitung försäkrar, lemnat de mest öfverraskande resultater. En ny tupp. I . Venersborgs Tidn. läses öljande historia: En gumma, som var förtviflad öfver att hennes granna kokinkinatupp under natten dött sotdöden, begaf sig intill staden för att