Landsorten. IIernösand. Ångermanlands prestsåällskap sammanträdde de sista dagarne i Juni månad uti Hernösand, för att öfverägga rörande några uppställda frågor på kyrkans och skolans områden. Mötets förhandlingar leddes af sällskapets ordförande, biskopen d:r Beckman. . Herösandsposten meddelar ett vidlyftigt referat af öfverläggningarne, och återgifva vi derur följande, beträffande sådana frågor, som ega ett allmännare intresse. 2:a frågan: Vore det ur kyrkans och skolans synpunkt önskvärdt, att den skyldighet till deltagande i kristendomsundervisningen inom folkskolan, hvilken S 10 mom. 2 kongl. stadgan den 18 Juni 1842 ålägger presterskapet, närmare bestämdes till sitt omfång? Och hvad omfång kan med hänsyn till våra förhållanden anses såsom det lämpliga? Den förste talaren önskade en förändring af den nämnda S. emedan den fordrade alltför mycket och ålade presterskapet en pligt, hvars uppfyllande man ej rimligtvis kan begära. Antingen borde man nöja sig dermed, att presterskapet med sin uppmärksamhet följde undervisningen i allmänhet och kristendomsundervisningen isynnerhet, och, är sådant pröfvades nödigt, deruti ingriper; eller ock borde någon viss tid bestämmas, t. ex. ett par timmar i veckan eller ett visst antal timmar hvarje termin, då presterskapet borde vara pligtigt att i kristendomsundervisningen deltaga. Att bestämma dag och timme derför, vore olämpligt, och måste det derföre blifva beroende af prestens tid och öfriga förhållanden, när han skulle infinna sig i skolan för att öfvertaga undervisningen. En anan talare betonade den vigtiga grundsats, som i n var uttalad, att skolarbetet är ett kyrkans arbete, en kyrkans sak, och att denna grundsats derföre vore dyrbar och vigtig att fasthålla, särdeles i vår tid, då man ville lösrycka skolan från kyrkan, hvilket ej kunde annat än högst förderfligt inverka på skolan sjelf, barnauppfostran och samhället i dess helhet. Emellertid komme det med den lydelse Sn nu eger, att stå såsom ett, betänkligt föredöme, att skolans målsmän ej uppfylla sin pligt. Att åter bestämma ett visst antal timmar för prestens deltagande i undervisningen. vore visserligen möjligt och icke heller obilligt i fasta skolor, när dessa, såsom oftast är fallet, ligga nära intill kyrkan och prestens bostad, men deremot otjenligt och outförbart i ambulatoriska skolor. Derföre föreslog han, att ett visst antal timmar för terminen fixerades och att man borde till presterskapet sjelft öfverlemna att fördela dessa på månader och veckor efter som dess egna och skolans förhållanden det medgifva.