Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1869, sida 2

och Marguerite slängde boken på golfvet, hvarefter hon kysste mig, för att försona sin otälighet. Du egensinniga barn! sade jag, på samma gång leende och bannande. — Jag skall läsa den sjelf och berätta för dig något af dess innehåll, på det du icke må synas alltför okunnig i morgon. Gif mig boken! Marguerite tog upp den och satte sig på en pall vid mina fötter, lik en läraktig elev — hvilket hon icke var. Vi sutto tillsammans i löfsalen, som vi brukade göra under lästimmarne. Kanske förtjenade det knappast detta namn, ty jag var icke Marguerites guvernant, utan sällskap. Madame Delahaye sade, att Marguerites uppfostran var ,slutad, och Marguerite var blott alltför lycklig att vara af samma tanka. Allt hvad hon nu ansågs behöfva var ökad lätthet i att läsa och tala det engelska språket, i hvilket hon likväl redan hade ganska vackra kunskaper. Våra förmiddagar tillbragtes med att läsa och konversera. Vi åto lunch klockan ett, middag sex, och promenerade vanligtvis två gånger om dagen. De böcker hon läste för mig voro alltid af något underhållande slag. Jag hade de första två eller tre dagarne försökt att lägga för henne sådana arbeten, som Naturalhistorien af Selborne, Alisons utkast och Roswells lefnad af Johnson; men förgäfves. Hon talade för poesi och romaner, och då denna bön understöddes af madame Delahaye, var jag tvungen att underkasta mig deras vilja. Bulwer, Dickens och Miss Edgeworth efterträdde Alison och White Sir Walter Scott mottogs med måttlig nryckning, och Byron och Alfred Ten