Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1869, sida 2

med att uppskatta den till mera än dess värde. — Ni förstår ingenting af den saken. — Som ni behagar, sirOnkel Alexander gick ett par hvarf kring trädgården, blåsande stora rökhvirflar i luften. — Ni har gjort honom ond, hviskade Marguerite och smög sig bort på en sidogång, lemnande mig i bersåen. Efter en stund kom han tillbaka och stannade framför mig. — Miss, sade han hastigt, — besvara en fråga! Hvarföre blifven I bestulna, I fruntimmer? Hvarföre blifven I alltid narrade och bedragna? Emedan I ären okunniga om penningens värde. Emedan I endast fått lära er att förslösa den. Emedan ingen någonsin haft det förståndet att säga er hvad jag nyss sade Marguerite. Ville ni se henne bestulen, ett oerfaret barn som hon är? — Uch hvem skall bestjäla henne? frågade jag lugnt. — Mr Charles Gautier? Onkel Alexander rynkade pannan. — Diable! sade han, — ni förvränger frågan. — Icke alls. Vi afhandlade detta särskildta fall. Om ni behagade vända argumentet på allmänheter, var det icke mitt fel Han gick åter ett hvarf upp och ned i gången och stannade för att knyta upp en af spaliererna. Jag väntade tåligt, och det dröjde icke länge förrän han återkom. — Hör nu på, sade han. -Ni är fattig. — Tack! sade jag. — Det vet jag mycket väl. — Och ni skulle gerna vilja vara rik?