Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1869, sida 2

tig. — De göra ingen lycklig. Jag vill tusen gånger heldre vara fattig än rik. Onkel Alexander klingade med guldet sina byxfickor. — Hör, markatta, sade han. — Hör dr detta ljud? Det är den ljufvaste musik verldens öron. Den tycker mera om de än klangen af kyrkklockor, och den akta: det högre än konungens titel. En engels man sade en gång, att kunskaper äre makt. Han var en klok man, markatta men då han skref dessa ord, skref har som en dåre. Penningar äro makt. Kon ihåg det hela ditt lif! Penningar äro makt Jag kunde icke återhålla en rörelse aj otålighet. — Ni gör orätt, sir, sade jag hastigt — Hvarföre försöka att lära Marguerite dessa egennyttiga theorier? Hon är mycket bättre utan dem. Marguerite såg bestört upp. Hon hade intet begrepp om att någon skulle våga motsäga onkel Alexander; ty han utöfvade ett stort välde i familjen, och tillochmed monsieur var mån om att icke ötverskrida en viss gräns af vördnad. Men min djerfhet hade inga förskräckliga följder. Onkel Alexander tog endast pipan ur munnen, öppnade ögonen mycket stort, knäppte upp fickorna långsamt och sade: — Hva? — Jag säger, sir, att det är klandervärdt af er, om ni ingifver Marguerite dessa grundsatser, upprepade jag, utan att se upp från mitt arbete. — De kunna endast besuddla hennes sinne, utan att vara till någon nytta för framtiden. — Hon bör känna penningens värde, muttrade onkel Alexander. — Möjligt; men hon måste icke börja