Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1869, sida 1

— Nåväl då, jag anser honom för — en scharlatan. XI Kap. Ekn afhandling rörande finanser. Till inemot början af femte århundradet begrafdes de dödas kroppar i nästan alla klasser fullständigt, och det var icke förrän efter denna period som förbränningsprocessen blef allmän bland romarne. Till och med då fortforo de patriciska familjerna att begrafva sina döda efter deras förfäders sed och fogade sig ej fullkomligt efter det allmänna bruket förrän under de första cesarernas tid. Till denna period må hänföras de stora grafurnorna i våra europeiska museer — till femte och sjette äårhundradena af vår tidräkning de ännu allmännare kistorna af terra cotta — och till de första kristna dessa katakomber, hvari kropparna hafva blifvit funna hela. Man får likväl icke antaga, att alla romerska katakomber äro kristna begrafningsställen, eller att de ursprungligen urhålkades för att egentligen mottaga de löda. De voro från början blotta Arenarie eller sandhålor, hvarur ett serskildt slags vulkanisk aska, kallad pozgzolana, hade blifvit utarbetad för byggnadsföretag. Sedan de blifvit uttömda på pozzolanan och öfvergisna af arbetsfolket, blefvo dessa underjordiska gångar af de första kristna använda till. ... till att bringa den stackars Marguerite alldeles från sina sinnen. — För himlens skull, bed mig icke läsa mer i denna torra, fasliga bok! Jag kan icke, och jag vill icke, och kusin Charles må bli så ond han behagar.