Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1869, sida 1

du icke neka till att han är vältalig, stätlig och vacker? — Tiens! en kyrklig Don Juan! — Adolphe -jag förbjuder dig att säga ett enda ord mer. Entre nous, min kära madame Delahaye, funderar jag på ett litet middagssällskap — naturligtvis till mr Hamels ära. Om jag utsätter nästa Lördag, kan jag då räkna på eder alla? Madame och monsieur antogo bjudningen, och damen kom derefter bort till mig, der jag stod. — Vi behöfva åtminstone ingen presentation, sade hon på engelska, men med den svagaste brytning i uttalet, liksom om den långa vanan vid ett annat språk minskat ledigheten i hennes eget. — Jag är Mathilde Vaudon, och ni, derom är jag säker, är den dame, för hvilken min käre vän och kusin, d:r Bryant, intresserar sig så mycket. Låtom oss blifva goda vänner! Jag tog den hand, som så vänligt räcktes mig och tackade henne. — Ni är mig ingen tack skyldig, sade hon. — Jag tjenade er för min kusins skull och nu hoppas jag få lära känna er för er egen. Jag väntar er om Lördag med edra vänner. — Det skall blifva mig ett nöje att komma, svarade jag. — Och det skall blifva mig ett nöje att se er. Det kära gamla språket är en sådan musik i mina öron, att ni skall visa mig en riktig tjenst genom att helsa på mig så ofta edra pligter tillåta. Betänk endast, att jag varit gift och bott här i aderton år, utan att en enda gång besöka mitt fädernesland! Men jag är mycket lycklig. Dessa båda äro mina