Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1869, sida 2

fall midt i Berlin och midt inom de evangeliska kyrkan! Men skräddaren va modig nog att upptaga striden med hel konsistorium. Med rätta gjorde han gäl lande, att ingen myndighet egde befogen het att beröfva honom hans rätt såson naturlig förmyndare för sitt barn och at i hans ställe härtill utse något tjenstaktig subjekt. Samtidigt härmed offentliggjord han en förklaring, i hvilken han varnad enhvar för att vid hans barns tvångsdoj fungera som fadder — han skulle veta at värna sina husliga rättigheter mot dylik: opåkallade faddrar. Då konsistorium dett: oaktadt ville verkställa sin anordning vände sig den betryckte fadren till dom stolen, och han hade den tillfredsställelser att få se saken afgjord fullständigt efte; sin åsigt. Konsistorium måste draga sig tillbaka med lång näsa. , Detfinnes änn domare i Berlin! På tal om domstolarne i Preussen, vil jag omnämna det besynnerliga fallet, at dessa nu se sig ur stånd att döma er mördare, oaktadt han blifvit öfverbevisac om och bekänt mordgerningen. Saker förhåller sig på följande sätt. Den ifrå gavarande personen, slagtarelärlingen N. hade, sannolikt efter ett ömt möte, mördat en härvarande demi-monde tillhörig flicka. Ställd för rätta, bekänner han på sitt vis, att han begått mordet och underkastar sig straffet derför. ,På sitt vis— deri ligger det just; ty mördaren in döfstum. Den preussiska strafflagen föreskrifver, att i brottmål en muntlig procedur skall ega rum — man har deri ej tänkt på döfstumma förbrytare. Domaren säger nu: jag är ur stånd att förfara i enlighet med lagen, ty med en döfstum kan ej någon muntlig procedur företagas: jag måste ställa mördaren på fri fot. Denna starkt efter engelsk lagtolkning smakande logik har godkänts af öfverdomstoarne och tillochmed af justitieministern. strafflagen har visat sig en lucka, som med första kommer att tillstoppas på lagstiftningsväg. Emellertid går, till sin egen förvåning och sin omgifnings fasa, en mörlare, som öfverbevisats om och sjelf bekänt sin gerning, fri och ostraffad omkring, och domaren öfverlemnar åt polisen att afhålla honom från vidare illgerningar! Afven mot en annan brutal brottsling har pågått en process, som redan eggat Berlins publik ända till små excesser. Resultatet af den första domstolssessionen har föga motsvarat förväntningarne. Jag ror mig förut hafva meddelat er, att en nålare och löjtnant vid landtvärnet, von kastrow, blifvit anklagad för ett mot en minderårig gosse begånget ohyggligt och naturligt brott, efter hvars föröfvande han nördat sitt offer. Efter en lång förberelande undersökning förekom saken för ett par dagar sedan inför jurydomstolen. Helt pväntadt yrkade dervid den anklagades örsvarare — troligen med fästadt afseenle på målet mot grefve Chorinskii Österike — att dennes tillräknelighet skulle indersökas, då det måste antagas, att han ore sinnesrubbad. Oaktadt detta antaande ej egde något slags stöd i samtaen med den anklagade, fattade likväl domtolen det beslut att godkänna yrkandet, när de tillkallade sakkunnige förklarade ig ej kunna utan en längre tids observaioner säkert bedöma den anklagades själsillståand. — Konsistorialrådet Fournier orde bittert ångra att ej likaledes hafva beropat en — momentan — otillräkneH. ghet.