Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1869, sida 2

Ifsin närmaste embetsbroder. Då han helt , löppet skrifver detta till sin far, får han s med omgående post den stränga befallningen att aldrig mera sysselsätta sig med schackspel, utan borde han dag och natt I bedja, att han måtte bli befriad ur djefvulens klor, hvilka redan syntes ha gripit I honom. En annan helig af mycket besynnerligt slag kommer med snaraste att lemna Ber-llin. Det är predikanten Steffan. Han hade redan länge varit serskildt beryktad för sina predikningar, i hvilka han roade ;Isig med att formligt ställa enskilde medlemmar af sin församling vid skampålen. FJ Ett sådant nöje kan i Berlin bli mycket dyrt. Predikanten Steffan fick erfara detta genom de ovanligt stora räkningar, hvilka shans glasmästare månadtligen presenterade för honom. Detta kom sig deraf, att fönsstren i nedra våningen af hans bostad hvarje morgon funnits krossade. Det största uppseendet väckte han genom en ej utan talang skrifven roman, ,Leokadia, i hvilken han, med till en del katoliserande tendenser, slungar de svåraste sarkasmer och invektiver mot de: enskilda konfessionernagoch sekterna, men äfven mot bestämdt tecknade och genast igenkänliga personligheter inom Berlins högre och lägre presterskap, adliga samiljer, regeringen m. fl. Hur pikant han dervid uttrycker sig, kan inhemtas af ett enda ställe. Han säger: ,,Baptisterna äro ohyran i protestantismens pels. Tyvärr har hr Steffan, som för detta sitt förstlingsarbete blef hårdt slagen på fingrarne af konsistorium, uppgifvit att roa verlden med några ytterligare romaner. Och nu vill han tillochmed öfverge oss — Berlin blir fattigare på en af sina största ryktbarheter, men landsorten, dit han beger sig, säkert icke rikare. t Att i en stor stad, der alla idåer lätt bli kolporterade, hvarje sekterism vinner sina anhängare, är naturligt. En viss irvingianare, som för kort tid sedan ånyo predikade om Kristi nära förestående personliga återkomst och redan såg frälsaren så nära, att han formligen med fingret pekade på honom, gjorde de briljantaste affärer. En sekterist, som ställer verldens snara undergång i spetsen för sitt program, är säker på en stor församling. Vanligtvis antaga dylika sekter en dyster karakter. Men för kort tid sedan grunddades härstädes en sekt, som garanterade sina medlemmar det muntraste lif i verlden. En skräddare var den genialiske uppfinnaren af den nya religionen. En krog var utsedd till tempel. Föredrag, ingifna af den mest utpreglade fånighet, underhöllo det af män, qvinnor och barn sammansatta församlingsauditoriet, dereftersjöngos allmänt kända muntra och slippriga sånger, man uppeldade sig med öl, tobak och sinnlighet, man bedref allehanda deraf följande skoj, och skräddaren såg sina bemödanden krönta af den bästa framgång. Men glädjen varade ej länge. Polisen tyckte, att skämtet gick för långt; den skingrade sällskapet och lade skräddaren i allmänna åklagaremaktens kärleksfulla armar. Det måste i den hedervärda skräddareprofessionen ligga något, som upprör sinnet, isynnerhet på det religiösa området. Intet stånd har att uppvisa så många kyrkligt-oppositionella elementer, som nålkonstnärernas. Se här ett ytterligare bevis härpå: En af dessa gode herrar och män är far till en gosse. Han vägrar att låta döpa denne, emedan han, vid de nuvarande kyrkliga förhållandena, icke vill, att hans son skall inträda i någon af del kristna konfessionerna. Konsistorium låter genom polisen säga honom, att då han sjelf är kristen, evangelisk kristen, åligger det honom att låta döpa sin son till sådan, och att man i nödfall på tvångsväg skulle verkställa detta dop. Derpå förklarar skräddaren sig vilja utträda ur statskyrkan, i den tanke, att han dymedelst skulle kunna befria pojken från dopet. Men konsistorium säger: ,,denne son föddes dig medan du ännu tillhörde statskyrkan; han är således född evangeliski kristen, och du kan genom ditt utträdande!! ej undandraga honom det evangeliska dopet. Du sjelf eger rättighet att välja din religion, men icke att på samma gång förfoga öfver din sons religiösa födelserättigheter. För sådana förnuftsskäl visade sig, till de andlige herrarnes stora ! bedröfvelse, vår skräddare mycket otill-! gänglig. Han åberopade sig på, att lan( 1 1 1 0 a 1 E dets lag förlänar fadren rättighet att sjelfständigt bestämma i hvilken religion hans barn skola uppfostras. Härpå förordnade konsistorium, att åt barnet skulle utses en särskild förmyndare, hvilken, om såle )ehöfdes, med polisens tillhjelp, skulle lraga försorg om, att barnet blefve döpt ill evangeliska läran. Alltså ett Mortara