Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1869, sida 1

nöra på, önskade jag till Gud, att saken hade varit, icke endast svår, utan — omöjlig. X. Kap. Söndagen. Vi stego upp och frukosterade tidigt på söndagsmorgonen, ty Chalons låg några mil irån Montrocher. Två åkdon väntade på gården. Det ena var en tvåsitsig schäs, ganska vacker, och det andra den höge, skranklige gamle gigg, hvari jag blifvit fortskaffad från stationen några dager förut. — Jag kör alltid sjelf för monsieur Delahaye, sade madame, — derföre mademoiselle Gartha, är det bäst att ni gör mr Alexander sällskap; och du, Marguerite, skall åka i baksätet nos oss. Onkel Alexander skall blifva helt förtjust att taga hand om mademoiselle. Onkel Alexander svor öfver katten, som gatt ock slickade sina tassar i korridoren, och vägrade att höra madames artiga anmärkning. — Store Gud! utropade monsieur, tragiskt sjunkande tillbaka i sätet. — Det 2 det kan ieke vara ditt allvar. Min bäste, min förträfdige proder Alexander, säkert tänker du icke bära deuga — denne vanhederlige, oljaktige och outsågligt opassande gamla hatt? Oonkel Alexander tog af sig hatten, granskade den på alla sidor, borstade hefänksamt luggen ät orätt håll, det enda som kunde gjort den rysligare än förut, och satte den sedan, utan ett ord, åter på hufvudet.