Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juli 1869, sida 2

bankerna, en åsigt, för hvilken tal. anförde både tinansiella och politiska skäl. denna äsigt instämma vi gerna med hr S. Etter det hr S. i korthet berört äfven andra af de frågor, som förelegat riksdagen till behandling, öfvergick han till en fråga, som vore mera än någon annan ingripande i vårt politiska lif, nemligen: Hvilken är den nya representationens ställning till regeringen? Har representationens makt ökats eller minskats? Har folket nu bättre tillfälle än under de gamla ståndsriksdagarne att göra sina anspråk och önskningar hörda? — Detta är, yttrade talaren, det mest grannlaga spörsmål, som uti en konstitutionel stat kan göras. Det grannlaga ligger i att bestämma gränsen så, att regeringen ej mister den makt, som erfordras för att kunna vara nyttig, på samma gång folket ej går miste om: den makt, som är nödvändig för att göra dess vilja hörd. Denna fråga hade blifvit löst innevarande riksdag, då representationens rätt att nedsätta äfven de ordinarie anslagen, som dittills varit ansedda såsom bestämda en gång för alla, blifvit erkänd. Början till slitningen af denna tvist gjordes förlidet år, då anslaget till handelsoch sjöfartsfonden föreslogs att indragas. Tal. trodde, i likhet med majoriteten, att svenska folkets representanter borle ega en obegränsad makt öfver alla sta-tens tillgångar. I denna makt låge den största och nästan tillfyllestgörande kontrollen öfver rege-ringen, och någon annan kunde knappt nog be-höfvas. För en nödig samverkan mellan regering och folk fordrades äfven en annan omständighet: en sådan sammansättning af statsrådet, att dess medlemmar i de vigtigaste frågorna äro ett uttryck af representationens åsigter, en representation af representationen, att, för att säga det rent ut, styrelsen är parlamentarisk. För detta ändamål vore dock en förändring i afseende på statsrådets sammansättning och af statsdepartementen. nödvändig. Ett af föregående riksdagar i dennafråga väckt förslag hade inom representationen vunnit understöd, men tal. beklagade, att det ej vunnit regeringens bifall. Om regeringen blefve sådan, tal. antydt, då skulle den komma att framstå som en ledare och få en större kraft. Så hade det tillgått i England, hvarest man bragt det derhän, att, oaktadt konungen i detta land hade större ,teoretisk makt än vår, parlamentet ändock vore det styrande. Uti ofvanberörda syftning hade deremot en fråga blifvit väckt, som visade, att man ej rätt vet, hvar man bör släppa efter och hvar man bör hålla i, nemligen angående delandet af konungens ekonomiska lagstiftningsrätt med representationen. Förslaget vore visserligen i principen riktigt, men det vore af vigt att se till roten, grunden och yerkliga beskaffenheten af saken, för att Ä tro, att förslaget innebär mer än det verkligen gör. Illa vore det, om representationen ej erde rätt att ut-tala sig uti ifrågavarande hänseende; men då den: hade en sådan rätt, hade der, i sjelfva verket äfven i denna del af lagstiftningen samma makt, som om grundlagen föreskref att beslutet skulle fattas af konung och riksdag gemensamt. Den euda skillnaden mellan det nu gällande och det föreslagna låge i namnet, ej i saken. De ekonomiska lagarne innehöllo en mängd reglementariska detaljer, hvilka det vore orimligt att begge stats-makterna skulle behöfva behandla. Det förslag,. som blifvit väckt, hade på nu anförda grunder at-slagits, och tal. trodde, att det ej vore att beklaga att så skett. Slutligen vidrörde tal. en fråga, som på vär politiska himmel utgjorde ett moln, nemligen vår t försvarsväsende. Detta hade ej kunnat ordnas 74 ett ändamålsenligt sätt. Det arbete, som, riksd agen nedlagt på denna fråga, skulle dock leda till en efterlängtad lösning at densamma. I förbi gående uttalade tal. den Äsigten, att rustade ta Ori. rotehällarne ej lagligen kunna tillförbindaatt nga på några förökade bördor i och för Vorsvare t, så länge indelningsverket bibehölles. Puti ifrågavarande afseende åstadke sultat vore att sammanjemka de 0 Häremot ställde sig visserligen ; uda sättet att mma något relika meningarna. ännu den militära a Sar i gande för fosterlandet. Mat resultatet lyckobrinHr Siljeströms anförande hade, berättar Dagligt Allehanda, hvars referat vi här följt, upptagit en tid at n ågot öfrer två timmar, Till sist föreslog s, att en komitå af valmän skulle utse.s för att hålla ett förberedande valrnöte. I sammanhang härmed böra vi nämna, att riksdagsmannen hr Bjerkander i Falköpings tidning infört en längre framställ-ning rörande sin riksdagsmanna-verksarahet, hvilken framställning innehåller flera intressanta momenter. Så yttrar hr B. bland annat rörande förslagen till ändringar i trycktrihetslagen följande: Dessa förslag, väckta bland annat af 2:ne (en?) publicister i andra kammaren, åsyftade uppenbarligen och naturligen icke v.ågon inskränkning i flktrheten — detta skulle ju också. strida emot ti ningsutsifvares eget intresse — ut: in endast en kontroll, hvarigenom den verklige up phofsmannen till en brottslig skrift skulle blifva itraffad, och icke som nu sker, straffet drabba en oskyldig an;varing, hvilken icke har annat att böta med än Kroppen, — Dessa motioner väckte e mellertid ett förskräckligt allarm i vissa tidningar, hvilket icke örfelade att göra tillbörlig och åsyft ad verkan på. riksdagsmännen, hvilka anse som sin J higt att vårda. ryckfriheten som den dyrbaraste y Jenori, äfren: om de sjelfve skulle blifva afklädd e håde heder och ära, — För mig är tryckfriheter lika dyrbar. om för någon annan, men jag kan aldrig förlika nig med att den oskyldige straffa ; och den skyllige går fri, likasom jag, så i 7, ga om tryckfritet som annan frihet, utan wWidarntag vill hafva n lagbunden, icke en, sor: gr andar sig på sjelfsåldet. Man väntar att upplysni, agen och den odas maken skola sätta nidskrifvar ne på svältkur ch sämedelst göra lagstiftningen o behöflig, men ör min del tror jag, att skandaltidni ugarne nog få cere ännu några generationer fram. It, och att vi å behålla depua uppbyggliga lektyr så länge anvarighetssystemet fär fortfara. Staden och Läne t. Nytt ångfartyg. Göteborgs ångbåtsotta har i dessa dagar ytterli gare blifvit illökt med ett nytt, prydligt fartyg, beämndt ,,Aron, hvilket i går e. m. föreog en Profresa utåt skärgård en. Sjelfva utyget är bygdt af trä på jernspant å ikhalls skeppsvarf på Dal sland samt konerttackladt, och har hä r blifvit föredt med maskin om 25 hä stkrafter, tillerkad vid Götehorg A 1.1