Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juli 1869, sida 2

ledning af detta tal, en anekdot från 180948 års riksdag. En talare på riddarhusetls hade då börjat ett anförande med: , Hög-1r välborne herr grefve och landtmarskalk! Högloflige ridderskap och adeln! SedanU nu alla lagar och författningar blifvit afskaffade — —. De ha så f—n heller,I ljöd en röst, som dermed kom talaren att se tappa koncepterna. S Om nu, yttrade hr S. en och annan ej i likhet med den värda riddarhusledamoten tänkt, att alla lagar och törfattningar voro upphäfda, hade man dock trott, att det skulle gå så lätt att nu på en gång upphäfva allt hvad man ville, att nu, då alla praktiska svårigheter reducerats till noll, det vore småsaker att upphäfva något sådant som grundräntan, indelningsverket m. m., som under ärhundraden småningom utvecklats. Om man ville förebrå riksdagen något, ej vore det, att den ut-J rättat för litet, utan snarare att den sysselsatt sig med allt för mycket. Så hade t. ex. den sistal, riksdagen uppgjort flera nya stater, utarbetat förslag till ny fattigvårdslag, antagit ny dissenterlag! 0. 8. v., bestämt sättet för grundräntornas förf vandling till penningar och grunden för beskatt-j ning å hyitbetssockertillverkningen äfvensom nya principer för en blifvande skogslagstiftning genom antagandet af en särskild skogslag för ön Gotland, haft till behandling ett förslag till revision afst föreningsakten mellan vårt eget och brödrariket. Om nu härtill lades statsregleringen och behand. lingen af en mängd mindre vigtiga frågor, då kunde man endast säga, att det vore önskligt, att allt detta utförts lika grundligt och väl, som sa-Å kens egen vigt erfordrade. För egen del måste tal. bekänna, att han haft svårt att hinna sätta sig in i alla ärenden, en svårighet, delad af de : flesta representanterna och som kunde afhjelpas endast genom en omgestaltning af utskottsarbetena: och derigenom att ej för många nya förslag väcktes af de enskilda representanterna hvarje riksdag. Vidare vore det äfven möjligt, att man kunde tänka på någon moderation i sjelfva debatten, så att den måtte kunna reduceras till något mindre dimensioner, än hvad nu vore förhållandet. Hr Siljeström hade varit, bekänner han — och den bekännelsen låter besynnerlig nog i hans mun — konservativ, då frågan varit om ändring i våra grundlagar. Tal:n hade motsatt sig hvarje förändring i den nya riksdagsordningen samt försvarat det bestående hufvudsakligen på den grund, att det vore väl tidigt att ändra en lag, som ej egt bestånd längre än i tre år. Detta vore ju en loflig konservatism. Mycket kunde visserligen behöfva ändras, men tal. hade ej ansett, att den första representationen borde rubba en grund-AU lag, som med så mycken ifver eftersträfvats. De föreslagna förändringarne vore skulle, om de blifvit genomförda, verkat motsatsen af hvad man åsyftat. dessutom helt och hållet oantagliga och f 8 Valrätten till andra kammaren trodde talaren skulle kunna utsträckas, sedan ätskilliga förhållanden blifvit förändrade. Han hade emellertid motsatt sig antagandet af ett väckt förslag i detta syfte, enär det skulle få alldeles motsatt verkan mot hvad man åsyftade, eller mera gynna förmögenheten än personlighetsprincipen. Förslag hade ätven blitvit väckta om nedsättning i census för valbarhet till första kammaren. Tal. lemnade derhän, om alla de föreskrifna qvalifikationerna voro behöfliga, men han fordrade landena och huru de verkade, innan något nytt antoges. Man hade fullt befogadt klandradt, att första kammaren innehölle för många förtroendeembetsmän, för många landshöfdingar, generaldirektörer m. m. Medgifvas måste också, att dessa vore en alldeles olämplig beståndsdel af repersentationen och en del, som strider mot andan af det nya statsskicket. Andan i den nya riksdagsordningen vore, att den större förmögenheten skulle vara representerad i första kammaren. r D 8s d 1 1 1 1 8 dock, att man borde känna de närvarande förhål1 f Å t 1 Y 8 f e f Stadgandena härom hade ej tillkommit för för-u mögenhetens skull, utan lagstiftarens mening der-d — med hade varit, att olika sociala ställningar skulle vara inom riksdagen representerade. Förtroende-ss embetsmännens sociala ställning bestämdes endast j s af deras ställning som embetsmän, endast på denna a fäste man afseende vid valet, förmögenheten betraktades åtminstone ej såsom hufvudsak. Man p f säge ej possessionaten för landshöfdingen, ej millionären för generaldirektören. Men från detta antagande vore det långt till ett annat, att nemligen orsaken till att embetsmännen kommit in i felet kunde ligga hos landstingen, ehuru tal. ej ens ville förebrå dem det, då han trodde, att orsaken vore okunnighet hes dem om hvilka pere g e första kammaren ligger hos riksdagsordningen, ty e h p 1 soner vore valbara till första kammaren. Man!u borde först se till hvilka som voro valbara till sst första kammaren, om det funnes andra än dessa FE embetsmän, som kunde väljas, och talaren vore i p så fall öfvertygad, att man skulle finna kandidasl ter, hvilkas politiska tänkesätt skulle tillfreds-!g ställa äfven dem, som nu ifrigast påyrka en förändring uti qvalifikationerna för valbarhet till första kammaren. För att skaffa sig visshet i I detta afseende borde landstingen upprätta förteck-fe ningar öfver dem och låta årligen trycka dessa tj förteckningar. Dessa upplysningar borde först hafva vunnits, innan några förändringar skedde i afseende på valbarheten, ty det vore ej lämpligt e att ändra en sak, innan vi veta på hvad bas vi stå. ström här yttrat, men anmärka likväl, att en hufvudsaklig anledning, hvarföre landstingen valt så många embetsmän, har le-j gat uti svårigheten att finna lämpliga per-p soner, som kunna och vilja uppehålla sig på egen bekostnad i hufvudstaden, under riksdagarne. Man har, på flera orter, letat mycket efter sådana personer och varit li Vi godkänna mycket af hvad hr Siljei; n h utsatt för flera afsägelser, tills man slut-tr ligen nödgats välja en och annan embets-timan i hufvudstaden. Så har exempelvis ti inträffat med detta läns landsting. Förlic den verksamma näringsidkaren, på lands-Å bygden eller i staden, är det i sanning fu ngen lätt sak att ligga borta från sin :0 är eller sin egendom flera månader om sri i a året. Det är dock antagligt att denna tr olägenhet skulle förminskas, i den mån oc välmågan i landet stiger, då alltflera per0 soner i orterna skola blifva i tillfälle att m bringa detta offer åt det allmänna. Hr S. talade vidare om de ,anloppt, en som gjorts mot tryckfriheten dervid han I vå