Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1869, sida 3

Av DE Blandade ämnen. . Till ryska sedernas historia. I Dagl. Allehanda läses från Petersburg: Åtskilliga, men alldeles icke farliga, ehuru ganska grumliga spekulationer bedrifvas här öppet af personer, som af ett icke ringa antal välsinnade medborgare anses Å tillhöra samtidens prydnader. I detta afseende intager franska skådespelerskan Dvria onekligen främsta rummet inom härvarande teater och förnåma verld. På franska scenens tiljor spelade shon till en början en ganska anspräkslös roll; men sedan hon väl afklädt sig teaterdragten, herrskade hon enväldigt såsom drottning i demiI monden. Sålunda ilade hon från triumf till triumf och nedlade oförtrutet furstliga pensioner at en talrik skara vänner på bottnen af sitt dyrbara schatull, tills Offenbachs lekande snille en vacker dag till nytt lif framtrollade en af forntidens mest förtrollande qvinnofigurer. Det blef, Sköna Helenas lott att i vår tid väcka icke mindre buller än i fordna dagar, om också Eris-äpplet ännu ej gifvit anledning till annat än på sin höjd en bläckutgjutelse af ett ringa fåtal. Mamsell Dåveria visste bäst hvari hennes styrka låg; henne felades stolan och pallan för att framstå i sin rätta dager; hon påtog dessa lätta plagg och befanns vara en mera retande och plastisk Ledas dotter än kanske sjelfva antiken skådat. Dåeveria kände sin publik; hon visste, att man bland den förnäma verldens ,petits crevs, som kringfladdrade henne, framför allt fordrade plastik och cancan. Hon gaf dem af hvardera slaget, och Calchas .trop de fleurs kunde aldrig vara sannare sagda än vid de ursinnigt stormande blomsterregnen vid Sköna Helenas uppträdande på franska teatern. Publiken, som här är ytterlig i allt, kunde aldrig höra eller rättare se sig mätt och skrika sig tillräckligt hes af förtjusning. Deveria hade blifvit en stormakt. Allt djerfvare och djerfvare utbredde hon sina vapen med framgång och sigtade och sigtade allt högre och högre tills bågen brast. Hon hade sigtat för högt. En, halsbandshistoria skulle gitva hennes Petersburger-triumfer en svår stöt. En högt uppsatt ung man hade beställt tvenne dyrbara diamant-halsband, ett för sin brud och ett för ... Juveleraren presenterade af misstag tvenne räkningar icke direkt åt beställaren, utan åt hans moder. Det väckte stor skandal och D. fick tillsägelse att oförtöfvadt lemna franska scenen. Publiken var förtviflad. De orimligaste rykten sattes till en början i omlopp om händelsen. Det påstods, att D. med gendarmer blifvit förpassad öfver gränsen, med förbud att såsom alltför farlig någonsin mera få återse sitt andra fädernesland m. m. Huru stor var icke derför petits crevernas förtjusning, då de en vacker afton i den så godt som ödelagda franska teatern i en af första radens förnämsta loger fingo sigte på den trojanska ex-drottningens plastiska gestalt. Nu följde uppvaktningar af alla både gamla och unga beundrare för öppen salong under såväl akterna som mellanakterna och fortsattes på samma sätt i veckotal. Alla böner att blifva qvar hafva ej kunnat beveka den stolta Helena, och i dessa dagar ämnar hon för alltid lemna scenen för sina otaliga triumfer, för att vid Paris teatrar bjuda spetsen åt demimondens koryfeer. Under de senaste veckorna har hon efter hand sjelf bortauktionerat sina mobilier, och tidningarna berätta att numera af alltsammans återstår endast en praktfull säng af utsökt arbete, som väntar en köpare för ett spottpris af omkring 12,000 rdr. Det enda, som D. medtager såsom minne, är en temligen talrik och omfattande samling af ryska värdepapper af alla formater och kulörer och avtografer af tacksamma vänner till ett furstligt belopp, äfvensom sitt porträtt såsom Sköna Helena, måladt af en framstående konstnär, och ett silfverfat af kolossala dimensioner, som påminner dess egarinna om en af hennes förnämsta triumfer. Denna händelse väckte på sin tid ett stort uppseende i det moderna Babylon. Den tilldrog sig ej I en skog på berget Ida-, utan i ett stätligt privatpalats, smyckadt med karyatider, vid Newska perspektivet. Den unge furst Bb gaf för sina närmaste vänner en lukullisk middag, hvartill han lofvat dem en dessert af höpst dyrbar beskafferhet. Middagen var förbi och otaliga korkar, både röda och hvita, hade gått all verldens väg, då fyra betjenter i det furstliga livröet och pudrade peruker inburo ett ofantligt silfverfat, öfvertäckt med en slöja af gaz, och nedlade det försigtigt på bordet. Tjufångare är namnet på en ny uppfinning, som bäfvit gjord af mekanikus Sjöberg i Helsingborg. När maskinen skall begagnas skjutes den fram till fönsterkarmen, och när tjufven kommer till fönstret, blir han straxt omringad af flera jern, så att han hvarken kan komma fram eller tillbaka, och vid hvarje hans rörelse ringer en klocka så högt att det höres genom flera rum och tillkännager att tjufven är i fällan. N Giltigt skäl. Den glade hr X. beslöt en dag att i Görckes badhus i Stockholm söka svalka sin af len starka sommarvärmen upphettade lekamen. Han gör så, och plums! kastar han sig hufvudstupa i stora sumpen. Vid uppflytandet. befinne han sig ansigte mot ansigte med en gammal bekant, Z., som han ej på länge råkat. ,,Puh! God dig bror!, säger han helt vänligt. Men Z., som är en praktisk man och vet att begagna tillfället, svarar: ,F-n så bra att jag träffade dej! Kan du betala mig den der gamla skulden, fdu vet? Härpå genmäler X.: , Ursäkta mig bror, men fö tillfället har jag intet på mej — ————