TANIA 204— 4 Dagens post. — ÖSTERRIKE. ÖUppnandet af de österrikisk-ungerska delegationerna skedde i Söndags kl. 12. Af de polska deputerade voro blott några få tillstädes. Grefve Beust yttrade, att kejsaren förbehöll sig att i egen person helsa delegationerna. Furst Carlos Auersperg blef vald till president och Hoepfen till vice president. Presidenten framhöll i ett längre tal delegationernas betydelse och den lifskraft, som denna institution lemnat bevis på Grefve Beust förelade den provisoriska budgeten samt lofvade att om några dagar förelägga , den röda boken. Denna innehåller 47 aktstycken, hvaribland flera af stort intresse. Så förekommer en depesch, som i slutet af förra månaden af grefve Beust blet sänd till Österrikes representant i Rom, grefve Trauttmansdorff, och som angår det förestående konciliet i Rom. I denna mycket vidlyftiga depesch utvecklas i en mycket energisk ton, att österrikiska regeringen på intet sätt vill tåla någon inblandning från presterskapets sida på den verldsliga lagstiftningens område. Juryn har dömt den bekante biskopen af Linz till 14 dagars fängelse , för lugnets störande. FRANKRIKE. De i dag ankomna utländska tidningarne meddela närmare innehållet af det kejserliga budskepet. För det första skall lagstitande församlingen hafva rättighet att bestämma sin arbetsordning samt att välja sin president och vice presidenter. Det sistnämnda var ett af de prerogativer, som kejsaren satt stort värde på. För det andra utlofvas att facilitera sättet för framställningar om ändringsförslag, hvilket hittils endast varit tillåtet inom mycket trånga gränser. Dernäst medgifves, att tariff-förordningar i handelsfördragen med utländska makter skola göras beroende af lagstiftande församlingens godkännande, samt att denna församling skall utöfva större kontroll öfver statshushållningen. Den 5:te punkten bestämmer, att författningens art. 44 — som bestämmer, att ingen minister tillika kan vara deputerad — skall upphäfvas. Denna koncession är måhända den vigtigaste af alla, enär densamma småningom skall tvinga ministrarne att — liksom andra deputerade — underkasta sig val. Till slatet utlofvas en utvidgning af interpellationsrätten. Efter de hittills gällande föreskrifterna måste hvarje interpellation pröfvas och förklaras giltig af minst 6 utaf lagstiftande församlingens byråer; det heter, att framdeles skulle 3 byråers bifall vara nog, samt att församlingen skall hafva rättighet att antaga en motiverad dagordning. PFnär icke alla valen hunnit pröfvas, och således lagstiftande församlingen icke kunde sägas vara definitift konstituerad, då densamma genom ett kejserligt dekret ajournerades till obestämd tid, så har man förmodat, det: kejsaren förutsett, att hans eftergifter icke skulle varit tillräckliga för att tillfredsställa den allmänna meningen, samt att en fortsatt debatt i lagstiftande församlingen, hvars hållning under denna session naturligtvis väckt mycken oro, lätt kunnat medföra obehagliga förvecklingar. Det ligger i hvarje fall nära att på det sättet uppfatta de beslut, som togos i det ministerråd, som i S:t Cloud hölls omedelbart efter uppläsningen af det kejserliga budskapet. Lagstiftande församlingens ajournering skall utan tvifvel blifva uppfattad som ett tecken till, att den af tierspartiet tilltänkta interpellationen och de debatter, som deraf skulle föranledas, voro kejsaren olägliga, samt att han genom uppskofvet närmast har för afsigt att vinna tid. I lagstiftande församlingens möte den 9 dennes kom det ånyo till en hättig sammandrabbning mellan regeringen och venstern. Den oppositionelle deputeraden för departementet Haute-Loire, Guyot-Montpayroux (som för första gången uppträdt i församlingen, men som af de liberala tidningarne fått det vittnesbördet, att han genast från början visade sig som en oratorisk och politisk talang af första ordningen), begärde ordet för att protestera emot ett yttrande at statsministern Rouher om , nödvändigheten af att uppföra en dam mot revolutionen, samt emot det sätt, hvarpå markis de Pirå betett sig mot venstern. Guyot-Montpayroux yttrade: edan i går svarades Eder från venstern: Vi äro inga revolutionärer! Jag förklarar nu här för min egen del, att det är ett språk, som vi på intet sätt vilja tåla. (Bravorop från venstern.) Presidenten Schneider: ,Ingen här i församlingen kan säga: jag vill tåla detta, eller jag vill icke tåla detta. Ni kan tala i Ert eget namn, men icke föreskrifva församlingen Er vilja. GuyotMontpayroux: ,Jag vill ej föreskrifva någon min vilja, men jag har rättighet att säga, det 20,000 fria medborgare sändt mig hit som sin representant. (Från venstern: mycket bra.) Det är deras tankar, jag uttalar. Det är en lätt sak att göra effekt på talarestolen genom att upphetsa församlingen mot det röda bancret. Jagl: frånkänner hvar och en rättighet att kalla mig revolutionär, eller att sätta i tvifvelsmål min loyalitet. Genom att betecknaoss som revolutionärer, gifver man oss rättighet att förneka de officiella kandi