Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1869, sida 3

Folkmöten. om folkmötet på Bredåkra i Plekinge skrifver en korrespondent från Ronneby till ,,Smålands-Posten : , Mötet, som var utsatt till Thorsdagen den 1 Juli kl. 10, börjades omkring kl. 11 f. m., då det öppnades af nämndemannen August Petersson från Hasselstad, hviken hälsade alla de närvarande välkomna, talade om den dåliga ställningen i vårt land, att regeringen bör föregå med exempel, att sparsamhet bör iakttagas och ökverflödiga tjenster indragas. Till ordförarde valdes f. riksdagsmannen Jöns Persson från Boa, Jemshögs socken, samt till v. ordf. August Pettersson. Bland de frågor — 14 stycken —, hvilka voro utsedda af komiterade att akhandlas, voro flera, hvilka föranledde en liflig diskussion. I början afhördes få talare, men så småningom ökades antalet, och ibland desse var det isynnerhet en, som gjorde allt sitt till, för att göra sitt föredrag pikant; efter slutadt tal gjorde han ett uppehåll och derefter, liksom för att slå knut på alltsammans, kom han med något uttryck, som skulle draga tillsammans alla trådar, han halat ut; staten, sade han, liknar en ko, — (uppehåll) mjölkade mycket, men slog ut alltsammans; flera dylika godbitar att förtiga. Bland talarne märktes f. kapten Ahlbrecht, rådman Nerman och adjurkt Bergström från Karlskrona. I det hela var det samma åsigter, som uttalades här, som på de flesta andra folkmöten: om sparsamhet, indragning af en del embetsoch tjenstemän, privatoch bypoteksbankernas borttagande, husbehofsbrannins m. m. Omdömet om mötet blef af flera det, att detsamma var förfeladt. Ett slags ställning var uppsatt, der ordförande och sekreterare hade sin plats och der äfven hvarje talare skulle uppträda, men denna ,tribun var blott några tum öfver marken, så att, då folket j trängde på, man blott på en eller två alnars asI stånd hvarken kunde höra eller se; till slut blef det som en vanlig kommunalstämma, der hvar en I pratade eller afbröt den andre i talet; proposition upplästes och gillades af dem, som voro närmast; I många skreko utan att de hade klart för sig hvarsom frågan var. Det blef snart nära nog ,parodi på folkmöte. och torde herrar komiterade en annan gång åtsminstone göra så mycket, att, då det kallas tolkI möte, folket kan komma i tillfälle att få se och i höra, och att diskussionen icke sträcker sig endas till närmaste man. Att till ett annat år ett dylik möte skall hållas, beslöts äfven, men troligen blit det icke mycket utaf, ty tiden att välja riksdags man är då icke inne, och då tjenar det ju till intet att sträfva efter popularitet? Att ibland talarn här upptäcka någon lämplig kandidat till riks I dagsman ver ganska svårt. Der var visserligen er eller annan, hvilken icke saknade talförmåga, mer konsten att kunna hålla sig vid sak var för de flesta helt och hållet främmande. Hade anordningarne varit bättre, så hade äfver alltsammans fått åtminstone utseende af ett solk möte; nu var det som vid en marknad: mennisko gingo fram och tillbaka, började här och der hög jjuåda samtal, och hvar och en sysselsatte sig mec hrvad han kunde. Hade ordningen varit bättre hade säkerligen talare uppträdt, af hvilka mai skunde vänta sig något, ty der voro flere med sak kännedom, hvilka sades hafva ämnat yttra sig nu kunde de, om de kommo sedan mötet öppnats I hvarken få höra hvad som sades, ej heller sälede ssjelfra säga något med afseende på de diskussions lämnen, som behandlades-)0