rättighet att uppsöka politiska bevekelsegrunder till kriget? Var det icke en tröst för oss att tro, det måhända friheten skulle framgå ur detsamma? — Den skål, jag föreslog, var följande: ,,Jag dricker, mina vänner, för krigets afskaffande och för frihetens återuppståndelse! Och nu, mina herrar, huru hafven J läst historien, om J icke lärt Er att veta skillnaden mellan de proskriberade af år 1852 och 1792 års emigranter? Man har på vissa håll velat framställa mina vänner och mig såsom män. hvilka varit beredda att förneka de franska tanorna och att med vapen i hand bemäktiga oss Frankrike. Hafven akt på det, jag säger! Vi äro icke afkomlingar af männen från Coblenz, vi äro söner tili männen från Jemappes och Fleurus; vi äro beredda att offra vårt blod för fäderneslandet och beklaga, det vi icke hafva något mera att uppoffra! En artikel i , Peuple francaisk, som väckt stort uppseende, uttalar sig mycket försonligt om den nuvarande situationen. Der förmenas, att tierspartiets interpellation ingalunda afser att nedsätta kejsarens värdighet, utan endast en närmare förbindelse mellan kronan och lagstiftande kårerna genom förmedling af ministrarne, hvilka, valde af kejsaren, representera en bestämd, af lagstiftande kårerna antagen politik. ,,Om än ordalydelsen af interpellationen — så heter det i artikeln — —-Ö går längre, så öfverskrider dock icke meningen deraf denna gräns. Man kan ej anse de uppställda anspråken öfverdrifna, och kejsaredömet skall icke vilja tillbakavisa dem. Utgångspunkten till kejsardömets liberala evolution är akten af den 24 November, och denna har utgått från kejsarens initiativ. Lagarne af den 19 Jahuari äro förverkligandet af ,,de fyrasförra program. Det är alltså kejsaren sjelf, som gifvit signalen till en åtgärd, som han ansett nyttig, och man kan derföre icke antaga, att regeringen, sedan den föregått den allmänna opinionen, icke skulle vilja tillfredsställa densamma. Man be. höfver icke göra sig någon oro, om man å ena sidan icke öfverdrifver motståndet, och å andra sidan icke vill försvaga regeringen. Denna kris skall sluta likasom alla kriser, i hvilka man befinner sig gentemot personer, som önska att komma öfverens. — Frågan en gång löst, de nödvändiga åtgärderna en gång antagna, förbindelserna mellan de offentliga myndigheterna en gång reglerade genom det nya initiativ, som lagstiftande församlingen nu tagit, skola åt den nya och verksammare majoriteten bilda en solid terräng, och då de deputerade återvända till sina departementer, skall man lyckönska dem i två afseenden: så väl för deras mod, som för deras vishet. St ren — ä—— — a vs Am vs — ENGLAND. Som i går skulle öfverhuset företaga tredje läsningen af den irländska kyrkobillen, hvarerter den skall öfverlemnas till behandling af underhuset. Ått döma etter meddelanden från London, ställer det sig emellertid mycket tvifvelaktigt, huruvida underhuset skall godkänna de af öfverhuset gjorda förändringarne i billen. Man skall måhända gå in på, att de irländska biskoparne behålla sina säten i öfverhuset, att statskyrkan fortfar att vara i besittning af drottning Elisabeths och Jacob I:s gåfvor till densamma i grefskapet Ulster, samt att 5 millioner pund st. användas till skadeersättningar åt det irländska presterskapet. Deremot betecknas Cairns amendement af den liberala pressen enhälligt som oantagligt; enligt detta amendement skulle öfverskottet vid liqvidationen af de irländska kyrkogodsen först användas efter af parlamentet framdeles skeende bestämmelser. Man fruktar nemligen, att detta öfverskott, i stället för att användas till allmännyttiga ändamål, skulle komma att fördelas mellan anglikaner, katoliker och presbyterianer samt att lejonparten skulle tillfalla de förstnämnda. Skulle underhuset förkasta de af öfverhuset gjorda förändringarne i billen, måste ett utskott af begge husen sammanträda för att söka åstadkomma enighet; och om äfven detta blefve utan resultat, måste afgörandet af den stora frågan uppskjutas till en annan parlamentssession, som till hösten måste inkallas. ITALIEN. Det har varit mycket tal om, att en del regeringar skulle inlåtit sig i förhandlingar med curian angående det, som skulle blifva föremål för öfverläggningarne vid det förestående konciliet i Rom. Med visshet har man dock icke vetat härom något mera än den cirkulärnot, som det bayerska kabinettet i denna afsigt afgifvit till åtskilliga makter, och af en korrespondens från Rom af den 4 dennes vili det synas, som PYtrKER ROT EE —