O: wypspåra några yttre anledningar af ganska underordnad halt. Det kan då kanske vara nyttigt att erinra sig, det ingen enda af dessa anledningär förekommit i det hårdt pröfvade Finland. Så hafva vi klagat öfver frihandelsreformen — Finland har icke varit utsatt för detta , Gripen-!e stedtska system. Så hafva vi kastat skulden på privatbankerna: äfven från dem har Fislasd varit befriadt. ; Framrusandet på jernvägsbyggandets område bar lika litet drabbat Finland. Hypotheksföreningar hafva der ej skuldsatt landet och dragit bort räntorna, emedan den enda existerande föreningen af denna art eger en ganska ringa omfattning. Finland har ej ens haft någon indelt arme, som tryck: på befolkningen och statsutgifterna. Och ändock har lidandet der varit långt svårare än hos oss. Eör det då icke vara klart, att anledningarne kunaa vara andra än de, som ho: oss blifvit så ofta upprepade och hvilka ännu upprepas på folkmöten och i vissa tidningar? Enligt vår uppfattning — och vi äro fullt förvissade att erfarenheten skall en gång bekräfta riktigheten af denna åsigt — har Sverige kunnat lättare bära de ogynnsamma tiderna, emedan vi erhållit ett friare handelssystem, emedan vi haft ett utveckladt godt privatbanksystem, emedan hypotheksföreningarne stärkt jordbruket med kapitaler samt emedan vi någorlunda skyndsamt utvecklat våra kommunikationsanstalter förmedelst jernvägarne. I allt detta, der personer å andra sidan se ett ondt, hvilket vållat det mycket omtalade betrycket, se vi ett godt, som gifvit oss kraft att lättare bära de verkliga anledningarne till våra bekymmer, nemligen våra svaga skördar, de dåliga konjunkturerna i utlandet för våra exportartiklar: jern och trävaror samt de tryckta penningeförhållandena i alla andra länder. Erfarenheten från Finland utgör, såsom sagdt är, en lärdom i detta hänseende, som är ganska påtaglig, men i öfrigt vittnar erfarenheten från flera andra europeiska länder om samma sak. Vi tro att man börjat äfven i Sverge inse den stora betydelsen af en god årsväxt, hvarom vi flera gånger ordat. Men ännu gör man det likväl ej tillräckligt. Ett svar af en upplyst dansk man kan här vara intressant nog att anföra. ,Det är dock anmärkningsvärdt, yttrade en svensk, att edert lilla Danmark kunnat, med oförminskad välmåga genomgå dessa allvarsamma kriser af ej mindre än två blodiga krig under ett par årtionden. Szsaret blef: ,, Man är i Danmark ganska öfverens derom, att vi kunna lättare bära ett krigsår, än ett missväxtår. Och kalkylen är lätt gjord. Ty, såsom vi förr anfört, skillnaden mellan ett godt år och ett svagt år — vi tala ändock ej om ett ymnigt år och ett missväxtår — motsvarar i Sverge en summa af minst efthundra millioner rdr, när man blott tager kärnsäden, men icke foderväxter och rotfrukter i betraktande. Hvad skulle vi väl lefva af, om vi ej hade potatisen? — frågade jordbrukaren för några år sedan. Missväxt å denna jordfrukt förminskade för ej lång tid tillbaka Irlands befolkning med millioner, som då nödgades utvandra. Vi hafva fått bära under flera år en betydlig förminskning i potatisskörden. Men om vi sålunda fasthålla, att jordens gröda är den stora faktor, som betingar i första rummet vårt välstånd, så följer deraf, att allt, som befrämjar jordens odling och högre brukning, spelar en ofantlig roll, likasom ock att hindren deremot äro af högsta betydelse. Dit höra skatteförhållanden, bankväsen, statsinkomsternas användning till ofruktbara ändamål, m.m. Den medelbara betydelsen af dessa omständigheter är således mycket stor, och deri ligger den allvarliga maningen för alla sanna patrioter att verka för ett änfamälsenligt ordnande af allt hvad hit ör. De krafter, hvars verksamhet här mest tages i anspråk, äro dock ej af materiell, utan af moralisk beskaffenhet. Arbetsamhet, insigt och sparsamhet -se der de krafter, som framkalla skördar äfven ur den magra jordmånen och trots ett ogynnsamt klimat. Den väl häfdade jorden bär frukt äfven under omständigheter, då den illa eller svagt skötta står kal och naken. (Det förflutna året gaf derpå många och lärorika exempel.) Att framkalla dessa krafter hos nationen, det är alltså det första och förnämsta odlingsarbetet. Det innebär på samma gång, att väcka folket till medvetande deraf, att det är inom oss vi skola söka bjelpen mot betrycket, då vi der också skola finna den, hvaremot ömklig klagan fatt — — — MaA kännande mig mycket matt och yr, följde: jag den lätta figuren, som sväfvade framför mig, genomgick en dyster korridor och