10T Mina besok på denna. RIHES, FRANKRIKE. Ehuru många af de uppgifter kunna med rätta betviflas, som på den sednaste tiden blifvit anförda i afseende på förestående, omfattande förändringar i den inre politiken, torde det dock knappast kunna sättas i fråga annat än att kejsaren med de framstående medlemmarne af tierspartiet diskuterat frågan om eventuella förändringar i ministerens sammansättning. Kejsaren är i allmänhet benägen att höra andras meningar, utan att likväl sjelf röja, i hvilken riktning han ämnar framgå. Bland de män, som han på den sednaste tiden utmärkt, och som derföre antages skola inträda i det nya kabinettet, nämnes äfven f. d. utrikesmiaistern Drouyn de Lhuys, som i Augusti 1866 måste öfverlemna ledningen af de utländska angelägenheterna till Lavalette på grund af den olyckliga utgången af de konpensationsanspråk, som då framställts till kabinettet i Berlin. Kejsaren lärer hafva förklarat, att han på intet sätt ville skilja sig från krigsministern, marskalk Niel, och mycket ogerna vid statsministern Rouher. Det påstås bestämdt, att den sistnämnde redan den 5 dennes begärt sitt afsked, men att detta blifvit honom förvägradt. Emellertid tror man, att Buffets inträde i kabinettet skulle vara liktydigt med Rouhers afskedande. Hvad Emil Ollivier angår, så har han inlåtit sig för djupt i striden med venstern och antages hafva alltför många personliga ovänner för att kejsaren skulle kunna önska hans inträde i en moderat-liberal minister. Ministrarne ha under den förra veckan nästan ständigt varit på väg mellan Paris och S:t Cloud. Den 7 dennes höll kejsaren ett ministerråd, som räckte i 4 timmar. Bland nya undertecknare af Buffets interpellation nämnas hertigen af Rivoli, Massena och Nogent-Saint-Laurens. En korrespondent till ,,Kölnische Zeit. berättar, att kejsaren förebrått deputeraden Dugu de !a Fauconnerie, att han underskrifvit Buffets interpellation, hvarpå denne svarade: ,,Sire! Jag har funnit en af edra slägtingar på listan, och har deraf dragit slutsatsen, att ni icke hade något emot interpellationen. Då kejsaren anmärkte: ,,Hvad Mouchy gör, har icke mycket att betyda; han är ett barn, svarade de la Fauconnerie: ,, Men hvarför föreslår man då barn till deputerade? Prins Napoleon lärer på det enträgnaste påyrka att hans kejserlige kusin genast skall göra sina eftergifter med tillbjelp af en folkomröstning; ett annat rykte påstår, att kejsaren ämnar uppskjuta sin proklamation till folket tills Napoleonsdagen den 15 Augusti. Afven utom hufvudstaden gitver den frisinnade riktningen sig tillkänna, bland annat i Lille, der flera liberala medlemmar i municipalrådet afgått, som en protest mot stadens orimliga styckning till flera valkretsar på landet. Mötet i lagstiftande församlingen den 8 dennes var temligen stormigt. Raspail fordrade — då pröfning företogs af valen till departementet Seine Inferieure — utan någon yttre anledning: reform af fängelseväsendet, fängelsernas afskaffande, m. m. Tillika framhöll han nödvändigheten af, att embetsmän blefve straffade, då de gjort sig skyldiga till förseelser, samt tillade, att, om detta iakttagits, så skulle polisprefekten i Paris blifvit hårdt straffad för sina förseelser vid de sednaste oroligheterna i Paris. Inrikesministern Forcade svarade, att regeringen skulle afgifva förklaringar öfver dessa oroligheter, och tillade, att befolkningen i Paris under oroligheterna stått på regeringens sida. Under valagitationerna voro naturligtvis alla medel goda för att undanrödja en för det ena eller andra partiet obehaglig kandidat. Så påstodo , de officiella ofta vid bekämpandet af Bancels kandidatur, att denne under sin landsflykt skulle i Brissel under Krimkriget hafva föreslagit en skål för de ryska vapnens framgång. Bancel har begagnat första lämpliga tillfälle för att i lagstiftande församlingen förneka denna smädelse. ,, Viljen J, mina herrar, — så talade han — känna den skål, jag föreslog. Förjagade från vårt fädernesland, studerade vi gemensamt de allierade armåernas framryckande. Hade vi icke 2— — ——