sista riksdagarne framställda motioner. Anförande af hr Indebetou på folkmötet vid Katrineholm den 25 Juni. Då jag under den första riksdagsperioden af det nya statsskicket haft äran representera Oppunda ! och Villåttinge härader, anser jag det som ett åliggande att meddela dem af mina kommittenter, som i dag äro här samlade, något om ställningen under de nu tilländalupna trenne riksdagarne, sä deles inom andra kammaren, der jag varit ledamot. Det synes mig, att ett sådant meddelande icke kan sakna allt intresse för de här församlade, men jag skall göra det så kort som möjligt, på det jag icke må Dorttaga någon betydlig del af den tid, som är afsedd för andra öfverlåggningar. Jag nämnde, att jag bufvudsakligen skall fästa mig vid andra kammaren. Då riksdagen samlades ; i början af år 1867, för första gången under det nya statsskicket, bestod andra kammaren af många olikartade elementer. Den talrikaste fraktionen; inom densamma var den, som tillhörde det gamla bondeståndet; den utgjordes dels af sådana personer, som tillförene varit representanter inom detta riksstånd, dels af ledamöter, som skolat tillböra samma stånd, ifall ståndsfördelningen ännu bade egt rum. Antalet af denna fraktion var omkring 80 personer, och som kammarens samtliga ledamöter voro 190, utgjorde den något mera än icdelar af hela kammaren, således dock icke någon majoritet inom densamma, Dernåäst. talrikast voro ledamöterna af det gamla borgareståndet; de uppgingo likväl icke fullt till hälften af de förenämnda, ty deras antal var några och 30. Det fanns äfven ledamöter af de begge öfriga förra! riksstånden, ty af ridderskapet och adeln var det! ett par och tjugo, samt af presteståndet också några, dock ganska få. Dessutom var der ett icke ringa antal af sådana personer, som förut saknat representationsrätt; det fanns nemligen en mängd skollärare, till största delen från elementarläroverken, men äfven akademiska lärare, och några få folkskollärare; det sammanräknade antalet af dessa uppgick till några och 20 personer. Vidare fanns der åtskilliga häradshöfdingar, ledamöter af hofrätter och kollegier, o. s. v. De fiesta af dessa den andra kammarens ledamöter hade aldrig förr sett hvarandra, mycket mindre kunde man känna igen hvarandras politiska åsigter. Nu förekommer det vid början af hvarje riksdag en vigtig sak, nemligen tillsättande af ledamöter i de ständiga utskotten; men det var ganska få af de nykomna ledamöterna, sem hade pespetsat sig på denna sråga; dels torde mången icke gjort sig reda för, att den så hastigt skulle förekomma, dels kände man ej hvilka personer kunde vara de lämpligaste att insätta i utskotten. Detfanns deremot ett par ledamöter från det fordna borgareståndet, som noga hade tänkt på den saken; de hade uppgjort ett fullständigt förslag till utskottstillsättningarne, och framlade detsamma utan dröjsmål. Då man nu inte hade något annat att välja på, och då förslaget tycktes vara någorlunda bra uppgjordt, så blef det antaget utan någon synnerlig invändning. Dessutom framställdes, genom samma ledamöters försorg, som uppgjort förslaget till utskottens besättande, ett program, som innehöll, att andra kammaren skulle understödja ministören, och såsom skäl derför anfördes, att ministrarne hade medverkat till det nya representationsförslagets genomförande och derigenom gjort sig förtjenta af nationens tacksamhet. Det fanns likväl några ledamöter i andra kammaren, som hyste betänkligheter vid att godkänna detta program. Nog var det sanning, att ministören hade bidragit till framgången af representationsförslaget, och detta var visserligen förtjenstfullt, men det fanns också andra omständigheter, som borde tagas i betraktande. Ministrarne må vara huru präktiga karlar som helst, så är det dock en klar sak, att hvar och en af dem vill af statsverkets styrelse ha så mycket penningar som möjligt åt sitt departement, ty det går alltid lättare att sköta affärerna då man har godt om mynt, än om tillgångarne äro ringare. Om en minister inom statsrådsberedningen eller konseljen gör framställning om någon tillökning för den del af statsverket, som tillhör honom att ombesörja, så säga kamraterna inte gerna nej, ty då det kommer till deras tur vilja de också gerna ha understöd. Det kan derföre vara fara värdt, att statsutgifterna snarare skulle komma att ökas än minskas, om representationen i allt skulle understödja ministören; men utskylderna äro likväl så dryga, att folket svårligen förmår bära dem, och en förminskning deraf är högligen af behotvet påkallad. Af dessa skäl kunde man inte gå in på det der programmet om ministerens understödjande i alla frågor Det var några ledamöter af kammaren, som gingo tillsammans för att rådgöra om den der saken. Antalet var icke synnerligt stort; det kunde vara 15 eller 20 personer; de flesta af dem voro några framstående representanter ur det gamla bondeståndet; de öfriga voro också jordbrukare från åtskilliga delar af landet. Vi samlades i en obemärkt lokal inom hufvudstaden och meddelade hvarandra våra tankar och åsigter. Vårt antal ökades emellertid snart, så att den lilla lokalen blef oss för trång vi sökte oss då en annan, och valde till en början Berzelii park. Vårt lilla kotteri bade då ökats till 30 å 40 personer. Men antalet ökades ytterligare, så att äfven den nya lokalen blef otillräcklig; vi flyttade oss då till La Croix salong vid Brunkebergs torg. Vid den tiden ansågo vi lämpligt att taga oss ett namn; vi kallade oss landtmannapartiet. Vårt syftemål var, ö