V Kap. Öfver hafvet. Ehuru jag, efter omkring tro timmars färd i diligencen, uppnådde en station vid den stora norra jernbanan och slutade min resa på jernväg, var det icke desto mindre helt sent, då jag anlände till London. Uttröttad af den ovanliga rörelsen, förvirrad af de oräkneliga gatorna, som skymtat förbi fönstret under de sista tio minuterna eller så, och isynnerhet af den lefvande ström, som öfversvämmade platformen, tog jag min tillflykt till en gigantisk bärare och lyckades, med hans bistånd, erhålla en cab, packa mina saker derpå och köra direkte till Peeles case, hvilket var det enda hotell i London, som d:r Bryant visste någonting om. Jag förmodar, att det just ej var något passande värdshus för fruntimmer, ty uppassarne emottogo mig med blickar af hemlig förvåning, och värden smålog, då han införde mig i ett litet tarfligt rum med utsigt åt gatan. Här var jag emellertid mycket belåten. Man serverade mig en liten läcker måltid, som på samma gång utgjorde middag och qvällsmat, försåg mig med ,, Times och sista numret af, Punch, och, då ljusen blifvit tända och gardinerna nedsläppta, önskades jag ett artigt god natt och lemnades åt mig sjelf. I London! Det föreföll så omöjligt att jag skulle vara i London, och änna mera omöjligt, att jag, vid denna tid i morgon afton, skulle vara i Frankrike, på väg till Paris. Jag hade i afton intet sinne för Punchs qvickheter, utan lade ihop pamfletten och lyssnade en stund till det dofva bullret, som uppsteg från gatorna. Sedan