Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1869, sida 1

— — j HpP-c——— att stilla snyftningarne, som uppstego i min hals. — Farväl, Janet! sade jag, räckande henne min lediga hand. De hårda linierna omkring hennes mun voro i arbete, oaktadt hennes beslut att vara fast. — Farväl med er, stackars barn, sade hon hest, tryckte min hand mellan båda sina och vände sig bort. Jag tog d:r Bryants arm och följde bäraren ned för den tomma gatan, som nu låg der så stilla och tyst i den tidiga morgonstunden. Allt var färdigt vid postkontoret. Passagerarne sutto på sina platser, och postiljonen, med piska i hand, stod just i begrepp att stiga upp. — God morgon, sir, sade han grinande, — jag visste att vi ej skulle behöfva vänta på den unga damen, då det var fråga om en herre med er punktlighet. Den gode gamle mannen kysste mig på läpparne och pannan — passagerarne lemnade rum för mig närmast dörren — kusken fattade tömmarne — det muntra hornet gaf afskedssignalen — och vi soro åstad. Åstad utefter de sömniga gatorna och förbi det välkända huset, der Janet stod vid ett fönster med förklädet för ögonen; bort öfver bron och förbi skolhuset, der de stojande små ännu icke samlats till sitt dagliga arbete; ut i den vida, vida verlden och långt borta redan (som denna första milstolpe säger mig) från det hörn af Brookfields torg, der d:r Bryant stod, stödjande sig på sin käpp och seende efter oss med handen öfver ögonen. —