Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juli 1869, sida 2

valresor. Betrakten edra qvinnor och barn! Viljen I ännu en gång blifva skilda från dem? o. s. v. — Ej nog med dessa hotelser. Embetsmännen sökte inbilla besolkningen, att krigsskepp redam lågo för ankar utanför kusten, för att bortföra de sjelfsländige valmännen till Cayenne. — Hvarhelst hr Arago reste, följde honom gendarmer, icke till häst, icke till fot, utan i en vagn, tillhörande hr Durand och körd af hans zinspektor. — Se här, fortsor Simon, bevittnade dokumenter, af hvilka man erfar, att en borgmästare hotat en valman med gendarmer, om han röstade på hr Arago, att en annan erbjudits 50 francs, om han röstade på hr Durand: att en tredje hotats med deportation för sitt votum; att förskräckta hustrur, efter valen, infunnit sig hos vederbörande, för att bönfalla, att deras män icke skulle deporteras till Cayenne. Se här vidare bevis, att i alla valkretsens kommuner voro krogar öppnade, der valmännen under flera dagar fingo äta och dricka fritt på hr Durands bekostnad. Och veten I hvem det var, som åtagit sig att för hr Durands räkning tillställa krögarne deras betalning? Jo, en embetsman. Inärvarande stund är tillochmed en rättegång öppnad emellan hr Durand och en krögare, som ej är nöjd med den ersättning han fått. Se här ett bevis, att man erbjudit hr Justin Artös 6,000 francs, för att han skulle afstå från att verka för hr Aragos kandidatur; anbudet gjordes honom genom gendarmbrigadens befälhasvare, som, då han vägrade emottaga summan, förklarade, att han ru utsätter sig för faror och hade gjort bättre, om han genom sitt votum förskaffat sig en indrägtig embetsmannaplats. Öfverallt sökte emetsmännen inbilla landtfolket, att hr Arago vill upphäfva eganderätten och fråntaga bönderna deras jord. Det är för öfrigt en manöver, som allmänt begagnas mot iberale kandidater; sjelfve hr Thiers har blifvit utmålad som anhängare af rof och stöld. I en kommun, som drifver fårskötsel, hotade mären med att regeringen skall ägga en francs skatt för hvarje får på hvarje landtman, som röstade för hr Arago. På kafeerna flöt ölet i strömmar. Den ria förtäringen upphörde icke förr än d. 26 Maj. En värdhusvärd, som såg sig öfvergifven af sina kunder, erfor, att mären gifvit två andra värdshusvärdar ordres om ri förtäring. Han vände sig då till mären och anhöll om samma förmån, hvilket beviljades honom. Flottans manskap, anfördt af en marinembetsman, med musik och fanor i spetsen, och med valsedlarne fistade å sina hattar, marscherade på kommando till valurnan och nedlade sina sedlar, som naturligtvis alla voro för Durand. I denna väg fortfor Jules Simon att meddela detalj på detalj rörande de nesliga valmanövrerna, i hvilka regeringen tydligt varit Durands medbrottsling. Talaren kunde icke uttömma sitt ämne under mötet d. 2 dennes. Han fortsatte med att utveckla det följande dag. Kammaren har, såsom förut är nämndt, hänskjutit valfullmagtens pröfning till behörigt utskott. För att bringa något ljus i den mörka tafla af korruption och förnedring, som här blifvit framstäld, må till valkretsens heder tilläggas, att icke blott största delen af dess bildade klasser, utan äfven många landtmän och arbetare motstode både hotelser och frestelser, samt gåfvo sina röster åt Arago. Han fick en ansenlig minoritet. Dagens post. Mellan Nordamerikas Förenta Stater och Nordtyska Förbundet har i dessa dagar ett fördrag till utvandrares beskydd blifvit uppgjordt, som, när det en gång blifvit ratificeradt och satt i verkställighet. kom