Stockholm. Pensionsutdelning. I Måndags utdelades inför Stockholms sabriksförenings fullmäktige till 10 arbetare vid hufvudstadens väfverifabriker de utaf konung Carl XV åt sådana arbetare för skicklighet och mångårig tjenst anslagna pensionsmedel för förra hälften af innevarande år. — Humlegården har, yttrar Aftonbladet, tillsvidare öfverlemnats till Stockholms stad. Denna park, som på konung Gustaf III:s tid var den vackraste i och vid Stockholm (Djurgården var då ej på långt när ordnad), utgjorde ett älsklingsställe såväl för den förnämare verlden som för det ringare folket. Det var här som konung Gustaf, fjorton dagar före 1772 års revolution, på en promenad sammanträffade med ryske ministern grefve Osterman och fullkomligt förde denne diplomat bakom ljuset i afseende på möjligheten af den statskupp, som de andra utländska ministrarne i Stockholm misstänkte. Sedan Djurgården under konung Carl XIV Johans tid hufvudsakligen blifvit hvad den nu är och kommunikationen dit blifvit genom ångslupsfarten så betydligt underlättad, har Humlegården blifvit eftersatt och vanskött, och skulle måhända snart ha gått all verldens väg, om ej Stockholms kommun fått den om händer. Nu uppträder den redan i någorlunda städadt och framåtgående skick. De för fjolårets landtbruksexposition anlagda gräsmattorna underhållas väl, alla gångar ha blifvit putsade, inkörsallen under de majestätiska lindarne har nygrusats, den vackra gräsmattan i allöen förbi teaterhuset upp till schweizeriet har återställts i ordnadt tillstånd. Med den vård som Humlegården nu kan påräkna, skall den snart återfå sitt renommå att vara den vackraste park i Stockholm, ty Kungsträdgården är och blir ett torg, och Berzelii park är alltför inskränkt i jemförelse med Humlegården, som med sin rikliga skugga och grönska inbjuder till svalka under de varma och soliga sommardagarno, och hvars åldriga lindars yfviga grenar under gråtmild väderlek utgöra naturliga regnskärmar. Måtte Humlegården för alltid 1å tillhöra Stocle holms stad! : — Äissförsländk. Till följd af ett missförstånd, som vi högligen beklaga, yttrar ,Dagl. Alleh., iaföt i Tisdags uppgiften, att lysning för prinsessan Lovisa och kronprinsen af Danmark afkunnades i Söndags, då det rätta är, att den afkunnas först om Söndag, på sagde ställe. För samma , missförstånd hafva, eget nog, flera af hufvudstadens tidningar varit utsatta. Hade de citerat sin källa, så hade det förargliga misstaget drabbat blott en enda, den första upphofsmannen. — Lör sent. Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande hade i början at letta år beslutat en tacksägelseskrifvelse ill den då från sin befattning afgående redaktören af sällskapets tidskrift, ,,Läsning för Folket, nu aflidne expeditionssekreteraren Ekmarck. Uppsättningen af lenna skrifvelse, daterad den 20 Januari 1869 och undertecknad af Fabian Wrede, nar blifvit så fördröjd, att samma dag den